blott i den foerra, utan ock
i den senare. Eftervaerlden boer icke underskatta mina segrar, naer de
vinnas mot en sadan man, som foer oevrigt star i spetsen foer en
oeverlaegsen styrka av svaermiskt och krigsvant manskap samt foersvarar
sig i en bergstrakt, svarintagligare aen en faestning. Men nu till nagot
annat. Jag vaentar i afton mina badslavar med atfoeljande badtaelt till
laegret ...

- Skoent, min vaen.

- Och sedan vi atervaent fran foerposterna, torde allt vara i ordning
till en foernyad bekantskap med ett nagorlunda draegligt bad. O,
Korintos, vad jag saknar dig och dina ypperliga termer! Skada, att man
icke kan medfoera dem pa faelttaget ... Aen en skal! Foer Karmides' minne!

- Foer Karmides! Han var pa senare tider stadgad och trakig. Men icke
foerty ... doeden foersonar allt, och helst en sadan doed ... Leve i alla
tider hans skugga!

- Drickom aeven foer hans skoena aenka!

- Jag har atagit mig att troesta henne, sade Olympiodoros, sa snart hon
blott har kommit i vara haender. Allt beror av din seger, min aedle
faeltherre. Saledes en och samma skal foer Karmides' skugga, foer hans
aenka och foer din seger, som aer foerspelet till min egen!

- Tyvaerr, min vaen, det loenar foega att troesta aenkan. Hennes gyllene
behag aero pa vaeg att vinnas av en annan ...

- Vad saeger du?

- Hennes myntade behag, tillika med de omyntade, som ligga i hus och
traedgardar, hava funnit en vaeldig friare, som aer vaerdigare aen du att
njuta dem ...

- Prokonsul, tala icke i gator! I dag aer jag Davus och icke Oedipus.
Vad menar du? Vem aer friaren?

- Kyrkan.--Jag foerstar ej din foerdoemda kristianska rotvaelska. Vem aer
kyrkan? Foerbannelse oever den friaren, vem han aer!

- Olycklige hedning, du har saledes icke en aning om det hoegsta och
maerkvaerdigaste, som finnes pa jorden.

- Du menar antingen Olympos eller Atlas ...

- Nej, nej, jag menar kyrkan. Men foer att goera klart foer dig vad som
menas med kyrka, fordras, att jag inlater mig i en teologisk
avhandling, som beroer var religions hemligheter. Men detta aer mig icke
tillatet, min vaen. Du far saledes icke veta, vem kyrkan aer. Det aer nog
foer dig, att det blir hon och icke Hermione, som aerver Krysanteus.

Samtalet avbroets av en centurion, som visade sig i taeltluckan, emottog
nagra order av sin befaelhavare och avlaegsnade sig.

Daerefter fortfor Annaeus Domitius i halvviskande ord:

- Jag ser, min Olympiodoros, dina fruktloesa anstraeng