or, foer att vinna e loesning, som tillfredsstaeller hjaertat i staellet
foer att krossa det, kraeva den fasta tron pa en kaerleksrik fader i himmelen.
I denna sinnesstaemning hade evangelium foer henne blivit en bok, i
jaemfoerelse med vilken Platon och Porfyrios stodo sasom natten bredvid
dagen, och laesningen av denna bok gjorde pa henne ett intryck dess
djupare, som ingen foere dess studium inplantad mening om Kristus'
vaesen stoerde och minskade det. Vad hon tarvade, en foeresyn i lidandet,
fann hon haer, men hon skulle icke funnit det, om Kristus varit foer
henne Gud sjaelv, som medveten om sin kallelses ofelbarhet fullbordat
aterloesningens verk med en liten tids sjaelvpatagna lidanden. Foer henne
var det stora, oevervaeldigande och ovillkorligt gripande i evangelium
att se en maenniska, foer vilken framtidens bok var foerseglad, hos
vilken tvivel saledes kunde uppsta, foer vilken proevningarna voro
verkliga proevningar och frestelserna verkliga frestelser, att se denna
blotta maenniska framga som segrare ur striden mellan det godas hoegsta
krav och vaerldens ingivelser, i sin renhet uppenbara Guds belaete och
daermed varda maenniskoslaektets foeresyn och fraelsare, utrustad till
detta kall icke med oevermaenskligt vetande i de gudomliga tingen, icke
med vaelde oever de gudomliga haerskarorna, utan allena med den orubbliga
tro pa en sedlig vaerldsordning och en god fader i himmelen, som varje
barn av en kvinna boer och kan tillaegna sig.
Kristus, den blotta maenniskan, baer alla de lidanden, varmed samhaellet
kan oeverhopa oss--han har icke en egen troeskel och icke nagot,
varemot han kan luta sitt huvud; han gar misskaend genom vaerlden
--hans egen moder och broeder begripa honom icke, hans laerjungar
missfoersta honom; bristen pa framgang maste ingiva honom oro; hatet
foerfoeljer honom med smaedelser; oeverheten och de bildade av hans folk
eftertrakta hans liv; han svikes av de fa, som foelja honom, han ber
foergaeves vaennen, som vilat vid hans broest, att vaka med honom i
Getsemane, den viljestarkaste foernekar honom och en annan saeljer hans
liv foer trettio silverpenningar; folket, som han vill foera till Gud
och friheten, ropar pa hans korsfaestelse och pa en missdadares
benadning; han hudflaenges, hanas, fastspikas vid korset och doer en
kvalfull doed. Han lider allt detta, emedan han, i strid mot varje
frestelse att leva foer sin egen lycka i fred med en osedlig vaerld,
foeljer samme andes maning, som
|