dant kunde i laengden icke talas,
och Petros foerutsade, att den vaerldsliga makten skulle foerena sig med
den andliga foer att straffa de brottslige och aterfoera de foervillade.

Biskopen slutade sitt brev med en foernyad, beveklig uppmaning till
Teodoros att vid brodern Eufemios' sida atervaenda till Aten.

- Navael, sade Eufemios, naer Teodoros lade brevet ifran sig, vad
beslutar du?

- Min broder, du far i morgon ensam atervaenda till Aten. Jag har daer
ingenting att goera.

- O, min broder, betaenk dig vael, innan du fattar detta beslut,
suckade Eufemios. Jag foersaekrar dig, att biskopen vill din lycka. Lika
djupt som det graemer honom att hava foerlorat dig, lika stor froejd
skulle det goera honom att se dig som den foerlorade sonen atervaenda i
hans armar. Var oevertygad, att den goedda kalven i detta fall icke
skall utebliva. Petros saeger alltid, att du var aemnad till nagot
stort, Teodoros, att de saellsynta nadegavor, som Herren foerlaenat dig,
raett anvaenda skulle goera dig till en pelare i hans foersamling. Om du
foeljer mig, Teodoros, sa gar din vaeg emot en haerlig framtid. Vad aer
jag vael emot dig? Eufemios, som laenge varit den aeldste presbytern i
atenska foersamlingen, har intet hopp, men icke heller nagot ansprak
eller nagon astundan att varda annat. Den som aeger krafter som du aer
foerpliktad att eftertrakta en verkningskrets, som aer dem vaerdig--daer
de i full man kunna anvaendas. Broder, du aer aemnad till biskop och
skall, om du vill, inom kort vara beklaedd med denna vaerdighet. Jag
saeger det icke foer att underblasa ditt hoegmod; jag saeger det snarare
foer att oedmjuka dig, ty du har hitintills gjort allt foer att illa
anvaenda dina gavor och foerspilla din lycka.

- Laemna detta ofruktbara samtalsaemne, sade Teodoros. Jag har haer i
Sunion ett vaelsignelserikt faelt, mer aen tillraeckligt foer mina krafter.
Men fastaen jag saledes icke personligen atfoeljer dig till Aten, min
broder, sa skall du likvael vara oeverbringaren av ett brev fran mig
till Petros. Jag maste tillbakavisa tillvitelsen, att nybyggarne goera
nejden osaeker. Fredligare och laglydigare maenniskor aen dem skall du
ingenstaedes traeffa, och innan du laemnar oss, boer du med dina egna oegon
oevertyga dig, att deras boningar icke likna roevarekulor, utan hemvist
foer arbetsamma, noejda och sedliga familjer. Att vi emottagit foerrymda
slavar aer sant, och vi aemna icke atersaenda dem till deras herrar,
sasom Paulus