gjorde med Onesimus. Slaven, som krigs fangen, ma rymma
varhelst han kan; raettsloes infoer sin herre, aer han aeven utan plikter
emot denne; men han har plikter emot sig sjaelv och sina likar, och den
foersta av dessa plikter aer att undandraga sig traeldomen. "Kan du fri
varda, sa bruka det hellre", saeger samme Paulus.

- 0, min Gud, vilken laera du haer driver, broder Teodoros, suckade
Eufemios. Betaenker du icke, att till och med var heliga kyrka med
tacksamhet emottager slavar i arv av fromma doeende, och att hon
vaelsignelserikt anvaender deras arbete till sitt jordiska godas
foerkovran?

- Foer mig, sade Teodoros, aer detta ett det saemsta bevis foer
slaveriets raettmaetighet. Du gloemmer, min broder, att jag foernekar
kyrkan.

- Tyvaerr, det aer sant, sade Eufemios med en sorgsen blick mot
himmelen.

- Du synes, fortfor Teodoros, icke kaenna dessa donatisters
uppfattning av det glada budskapet. De hava genom lidanden och
foerfoeljelser kommit till en slutfoeljd av den kristna laeran, till
vilken de mahaenda annars icke skulle hunnit. De foerklara bade
envaldsmakten och slaveriet foer gudloesa inraettningar.

- Och du, infoell Eufemios, du Teodoros, gillar dessa rysliga
villfarelser, du delar dem, eftersom du aer dessa maenniskors laerare?

- De hava tvistat med mig och oevertygat mig, svarade Teodoros. Jag
skulle oenska, att Petros hitkomme foer att aeven varda oevertygad.

- Jag vet, sade Eufemios, att Afrikas donatister hade skrivit pa sin
fana de orden: jaemlikhet och broderskap. Om sadana asikter spredes i
vaerlden, skulle hon ju upp- och nedvaendas. Och kyrkan skulle foerlora
sina slavar ... nej, nej, det aer djaevulska meningar, de daer, och rakt
stridande mot de heliga skrifterna, ty Paulus, som du sade, atersaende
ju Onesimus till hans herre, Filemon. Men huru sta nu sadana meningar
tillsammans med den laglydnad, som du tillskriver dina far?

- Mina far? Faren aero icke mina. Jag kaenner endast en herde, som aer
Kristus, och sjaelv kan jag icke goera ansprak pa detta namn. Lydnaden
foer maensklig ordning, broder Eufemios, aer endast ofullkomlig, naer hon
icke parar sig med tanken pa denna ordnings fullkomning, sa att hon,
om moejligt, varder fri fran brister och en bild av den gudomliga. Vara
satser om jaemlikhet och broderskap vilja vi utbreda med samma milda
medel, som apostlarne nyttjade till utbredande av evangeliets oevriga
sanningar: med var oevertygelses kraft, som verkar pa andras
oeve