vars tillkomst ingen
brydde sig med att soeka foerklara. Det var maerket efter det gloedgade
jaern, varmed Petros, homoiusianernas biskop, hade foerstatt att
uppvaecka sin fader fran de doeda.

Ryktet om Simon pelarhelgonets ofaerd spred sig med utomordentlig hast
genom staden. Man uttoemde sig i gissningar oever hans doedssaett. Det som
mest foervanade alla var, att han ej fanns liggande vid foten av sin
pelare; man kunde da antagit, att han nedstoertat och fatt huvudet
krossat genom fallet. Nu haentydde allt pa, att han under natten laemnat
pelaren, och att han dukat under foer nagon fiende efter en valdsam
kamp, varav den genom regnet uppbloetta marken i grannskapet av grottan
bar tydliga spar.

Det hemlighetsfulla i tilldragelsen skingrades snart. Krysanteus
skyndade att underraetta myndigheterna om haendelsens foerlopp.
Kristianerna fingo veta, att det var aerkehedningen, som hade moerdat
deras dyrkade helgon. De omstaendigheter, som raettfaerdigade hans
handlingssaett, ansago de foer diktade. De uppfylldes av ett raseri, som
daempade deras fruktan foer oeverhetens svaerd. Naer det homoiusianska
praesterskapet avhaemtade den doede och i hoegtidligt tag foerde det
blodiga liket genom gatorna foer att bisaetta det i storkyrkan, traengdes
kring baren en ursinnig massa, som gav luft at sin vrede i vilda
hotelser mot arkonten. Aten fick samma utseende som under dagarne vid
Konstantius' doed. Om eftermiddagen stormades det faengelse, i vilket
Petros foervarades; doerrarna uppbroetos, och fangen foerdes, mot sin egen
uttalade oenskan, av folkhopen till sitt hus, som han likvael strax
daerefter laemnade foer att frivilligt oeverantvarda sig i raettvisans
haender.

Upploppet skulle antagit ett aen mer hotande utseende, om ej Krysanteus
skyndat att kvaeva det med vald. I kraft av den myndighet, som kejsaren
laemnat i hans hand, oevertog han befaelet oever den i Aten varande
krigsstyrkan och anvaende henne med skonsloes straenghet. Legionaererna
angrepo med faellda lansar de bullrande hoparne och skingrade dem. Blod
utgoets pa flera punkter av staden. Emot natten var lugnet aterstaellt,
och en maengd kristianer, som tillfangatagits under upploppet,
inspaerrades i faengelserna, foer att foeljande dagen sakfoeras som
upproriska emot den kejserliga makten.

Det var under sadana sorgliga foerhallanden dagen inbroet, pa vilken
Krysanteus skulle fira sin dotters broellop.

* * * * *

Karmides