den hedniske kejsaren, medan han
foerfoeljde fienden, traeffades av ett eldglaensande spjut, som slungades
av denne okaende kaempes hand.

Ryktet tillade, att de romerska legionerna efter Julianus' doed hade
till kejsare oever vaerlden utropat en simpel livdrabant, som var ivrig
kristen och tillgiven den raettrogna homoiusianska bekaennelsen.

Den foerskraeckliga, i dunkel inhoeljda tilldragelse, varmed Karmides'
och Hermiones broellop aendat, hade knappt hunnit omtalas i staden och
varda foeremal foer samsprak pa torg och gator, foerraen talet daerom
tystades genom ankomsten av en viktigare underraettelse. En kurir hade
fran Korintos anlaent till prokonsuln oever Akaja med brev fran
krigsskadeplatsen. Samtidigt med denne hade en praesterlig brevbaerare
fran patriarken Makedonios ankommit till den faengslade homoiusianske
biskopen i Aten.

Vid pass en timme daerefter sags Annaeus Domitius till haest framfoer
fronten av den pa torget uppstaellda atenska besaettningen, som i
naervaro av en ofantlig folkmassa hyllade den nye kejsaren, Jovianus.

Kristianernas jubel oeverroestade soldaternas hyllningsrop. Den nye
kejsaren var kristen och homoiusian. Daerom var icke laengre nagot
tvivel.

De kristianska hoparne ilade fran torget till Petros' faengelse foer att
befria honom. Men naer de anlaende dit, var faengelset redan tomt.
Stadens myndigheter hade kommit massan i foervaeg och skyndat att
atergiva den nu ploetsligen ater maektige och inflytelserike mannen hans
frihet.

Samma myndigheter hade aeven utan droejsmal latit oeppna faengelsedoerrarna
foer de kristianer, som haektats som deltagare i det upplopp Simon
pelarhelgonets doed foerorsakat.

Haenfoerelsen bland kristianerna minskades foega av den underraettelse,
som anlaende samtidigt med den om Julianus' doed och det nya
kejsarvalet, att naemligen i trots av alla Julianus' segrar Jovianus
hade slutit en neslig fred med Persien, aterlaemnat icke allenast alla
vapentagna landstraeckor, utan aeven de fem provinser, som redan laenge
varit infoerlivade med romerska vaeldet, samt till barbarerna avtraett
oesterns fasta balverk, den viktiga staden Nisibis, vars innevanare
foergaeves under knaefall och boener anropat honom om tillatelse att fa
foersvara sina murar. Emedan kejsaren var kristian, sa rosades denna
fred foer att vara lika noedvaendig som vis.

Samma morgon, pa vilken dessa maerkliga underraettelser intraeffade i
Pallas Atenas uraldriga stad, utlystes en fo