ygande bevis pa den ojaeviga
sanning, att ingen kan doe lycklig utan i kristna kyrkans armar. Till
sist uppbyggde biskopen sin foersamling med den foersaekran, att
vakterna, som statt utanfoer kejsarens taelt, hade med egna oegon sett,
huru djaevulen bortflugit med hans sjael i sina rysliga klor.

Biskop Petros hade ytterligare ett foervanande underverk att omtala,
varom saegnen medfoerts av de fran Asien anlaenda kejserliga agenterna.
En jordbaevning, foeljd av en virvelvind och maektiga eldslagor, hade
kullstoertat de uppfoerda grundvalarne till det nya templet i Jerusalem,
och eldkulor, som tid efter annan stego ur jorden, hade bortdrivit
judarne, naer de hardnackat foernyade sina byggnadsfoersoek.

Detta foersaekrade Petros, och efter honom hava Krysostomos, Ambrosius
och andra kristna skriftstaellare foersaekrat detsamma.

Menigheten var ingalunda sinnad att tvivla pa Petros' ord. Det var
endast Atens judar, som vagade goera svaga inkast mot deras
sanningsenlighet pa grund av andra faerdemaens vittnesboerd, som icke
visste av nagon jordbaevning, utan endast det, att vid underraettelsen
om Julianus' doed hade den kristna befolkningen rest sig och hindrat
judarne fortsaetta arbetet.

Foerberedelserna till Karmides' begravning stoerdes samma afton genom
Petros, som laet underraetta Krysanteus, att hans svaerson som medlem av
den kristna kyrkan maste jordas enligt kristianernas bruk. Petros hade
dessfoerinnan infoer prokonsuln av Akaja med vittnesboerd av tvenne
praester och utdrag av foerteckningen pa de doepte styrkt riktigheten av
sin uppgift. Han och hans underordnade praesterskap tagade till den
doedes hus, tilltvungo sig liket och foerde det, ledsagat av en talrik
folkmassa, vid facklors sken till kristianernas kyrkogard, daer det
jordfaestes under uttalande av det kristliga uppstandelseloeftet och
oevriga ceremonier.

Den ovaentade upptaeckt, att Karmides i hemlighet varit doept och
kristen, vaeckte i Aten en utomordentlig oeverraskning, och onda tungor
skyndade att staella denna omstaendighet i sammanhang med hans mystiska
doed pa sjaelva broellopsdagen. Sa foega sannolikt det var, sa viskades
dock och troddes allmaent bland kristianerna, att Krysanteus var
upphovsmannen till mordet pa sin svaerson--att sedan det pa sjaelva
broellopsdagen var upptaeckt foer honom, att Karmides var kristen, han,
foer att upploesa foerbindelsen och straffa sveket, hade lejt en
loenmoerdare, inslaeppt honom i sitt hus och anv