isat honom det raetta
oegonblicket, da mordet kunde foeroevas.

Redan pa aftonen av den dag, da underraettelsen om Julianus' doed hade
hunnit till Aten, voro folkmassor i roerelse, som stroemmade till det
prokonsulariska palatset och med hoega rop fordrade, att Krysanteus
skulle haektas som Karmides' och Simon pelarhelgonets baneman.

Den svagsinte Klemens, som under dagen laemnat sitt hem, sags, jaemte en
hop praester, i spetsen foer massan, som ropade pa hans fars doed. Han
deltog med vild iver i deras skri.

Medan den kristianska befolkningen pa detta saett gav sin vilja
tillkaenna, hade biskop Petros redan infunnit sig hos prokonsuln av
Akaja och anhallit, att Krysanteus skulle faengslas sasom den daer sjaelv
bekaent sig hava doedat det fromma pelarhelgonet.

Annaeus Domitius fann denna anhallan i sin ordning och kunde icke vaegra
sitt samtycke.

Emellertid besloet prokonsuln att till foeljande dagen uppskjuta
haektningen foer att hinna varna Krysanteus och giva honom tid att fly.
I denna varning foerenade sig nagra av arkontens oeverblivna vaenner, som
insago i vilken fara han svaevade. Men redan foere dem hade Teodoros,
vars egen trygghet var hotad av det homoiusianska praesterskapet,
infunnit sig i sorgehuset vid Tripodgatan och oevertalat Krysanteus att
taenka pa sin saekerhet. Teodoros aemnade samma natt begiva sig till sina
vaenner, de donatistiska och novatianska kristne, som genom Krysanteus'
omsorg fatt bostaeder i Sunions bergiga trakter. Teodoros uppmanade
Krysanteus att med Hermione foelja honom dit. Daer vore de i grannskapet
av Aten och kunde atervaenda, naer helst ett gynnsamt tillfaelle yppade
sig, eller fly oever havet till andra vaerldstrakter, om Sunions berg
icke laengre foermadde vaerna dem.

Flykten besloets, och Teodoros bitraedde verksamt med foerberedelserna.
Aennu samma natt laemnade Krysanteus och Hermione, ledsagade av Teodoros
och trogna tjaenare, Aten.

FJORTONDE KAPITLET.

I Sunion.

Krysanteus och Hermione tillbragte hoesten och vintern av Julianus'
doedsar i Sunions bergsbygd bland de novatianska och donatistiska
nybyggarne.

Dessa, som i Krysanteus igenkaende sin vaelgoerare, vars omsorger de hade
att tacka foer sin nyuppblomstrade jordiska lycka, hade med glaedje
emottagit honom och hans dotter samt tillbjudit dem en fristad mellan
sina berg.

Haer levde nu Krysanteus och Hermione i en hydda, som nybyggarne at dem
hade uppfoert vid foten av en skogvuxen klippa,