och Hermione hade samvetsgrant iakttagit de aervda bruk och
heliga handlingar, med vilka tva aelskandes lagliga foerening firades av
faederna. De hade gemensamt offrat at de gudomligheter, som voro
aektenskapets haegnare, at allfader Zeus, at Hera och den jungfruliga
Artemis. Hermione hade avskurit sina lockar och nedlagt dem pa
vishetsgudinnans altar. Dessa ceremonier foerraettades, sasom
vederboerligt, dagen foere broellopet.

Pa aftonen av broellopsdagen traengdes vaeldiga folkskaror pa Tripodgatan
och torget nedanfoer Akropolis foer att se brudtaget, naer det fran
Krysanteus' hus skulle begiva sig till brudgummens vid ingangen till
Piraeiska gatan. Bada husen voro sedan morgonen smyckade med loev och
blommor av brudparets unga vaenner.

Slutligen visade sig taget. Det oeppnades av en med vita haestar
foerspaend vagn, vari bruden akte vid sidan av nymfagogen eller
brudriddaren, en ung, ogift vaen till Karmides. Vagnen foeljdes av en
vitklaedd, kransad skara, som i haenderna bar facklor. Bland de skoena
flickor, Hermiones vaenner, som tillhoerde densamma, sagos Ismene och
Berenike. Ynglingarne, som parvis ledsagade flickorna, voro till
stoerre delen foernaema fraemlingar och laerjungar av Akademia eller
tillhoerde de sadana med Krysanteus eller Karmides naerskylda familjer,
som, i trots av den allmaenna oviljan mot arkonten, av bruket noedgades
deltaga i hoegtidligheten.

Hermione var klaedd i en draekt av byssjs och purpurtyg och enligt
haevdvunnet bruk sloejad. Sloejan dolde hennes bleka anlete, som annars
skulle roejt oro, lidande och dystra aningar.

Taget ledsagades av musikanter, som laeto den lydiska floejten tona i
livliga, sprittande melodier.

Det hela foeretedde vid facklornas sken en hoegtidlig anblick, men
likvael ingalunda sa glaettig som andra upptraeden av samma slag.

Ynglingarne och flickorna skaemtade icke med varandra, sasom annars var
oevligt. Fran de talrika askadarne hoerdes inga bifallsrop. De iakttogo
djup tystnad. Inga vaenner till brudparet traengde sig fram foer att
lyckoenska det. Inga hoegtidsklaedda gossar hade sjaelvmant infunnit sig
foer att stroe blommor framfoer vagnen eller kasta blomsterkvastar pa
brudtaernorna.

Innan tagets sista led hade laemnat Krysanteus' hus, stoerdes det av
nagot, som var och en maste anse foer ett daligt foerebud.

Den svagsinte Klemens visade sig i ett av foenstren. Han hade efter det
hedniska saettet kransat sig, hoegtiden till aera.

Han uttal