slut ljoedo ater de lydiska floejtema, ledsagade av lyror
och cittror.

*

Bland de talrika ahoerarne till den ovan skildrade serenaden voro aeven
presbytern Eufemios och rabbinen Jonas.

Bada hade viktiga aerenden att utraetta. Eufemios kom ifran Petros och
bar i sin goerdel ett brev, som tidigt foeljande morgon skulle
oeverlaemnas till Krysanteus.

Detta brev innehoell endast nagra rader. Petros lyckoenskade Krysanteus
och det nygifta paret och uttalade sin vaelsignelse oever deras
foerening, vilket han foerklarade sig goera i den kristna kyrkans namn,
emedan Karmides tillhoerde denna pa ett oupploesligt och evigt saett
igenom doepelsens undfangna nad.

Denna oeverraskande upptaeckt skulle foer Krysanteus inviga den kommande
dagen.

Rabbi Jonas hade ett annat aerende, som maste aennu samma natt utraettas.
Rabbinen bar i goerdeln under sin kaftan en vaelslipad dolk, vars udd
till yttermera visso var foergiftad.

Alltsedan Baruks doed hade rabbi Jonas foega visat sig bland sina
landsmaen och trosvaenner. Han hade icke heller upptraett i synagogan.
Man sade, att han var mycket sjuk, att han foertaerdes av nagot invaertes
lidande, och detta sannades av hans utseende. Han hade pa den senaste
tiden magrat mycket, och han var mer hopsjunken aen nagonsin.

Rabbi Jonas hade alltifran broellopstagets ankomst tillbragt aftonen
utanfoer Karmides' hus.

Nu, under serenaden, hade han valt sin plats helt naera husets port.
Vid hans sida stod en man med judiska drag, en fraende till rabbi
Jonas.

Denne man var juvelhandlare och hade under de foeregaende dagarne ofta
varit kallad till Karmides i och foer valet av de smycken, varmed den
nygifte mannen pa morgonen efter broellopsnatten, enligt bruket bland
de rike, skulle begava sin unga hustru.

Juveleraren kaende saledes husets inre och hade foer oevrigt genom
Karmides' unge tjaenare Alexander vetat foerskaffa sig sa noggrann
beskrivning pa staellet, som hans vaen rabbi Jonas kunde behoeva till
utfoerande av sin avsikt.

Daer de bada nu stodo, fanns i portgangen, helt naera dem, till vaenster
en trappa, som foerde till en kammare i husets andra vaning. Om doerren
till denna kammare var last, kunde hon utan svarighet oeppnas med en
lieformig hake, som rabbinen bar i sin goerdel och i vars bruk han
under de senare dagarne, da han varken foermadde studera eller foerraetta
sin tjaenst, hade haft god tid att oeva sig. Fran kammaren, som van