nas; hon lyser skoent av silver och
elfenben. Men du skall aldrig vila i den. Hon aer baeddad foergaeves. Ack,
det gives brott, som, naer de skola vedergaellas, goera den allsmaektige
haemnaren till en noedstaelld gud. Alla hans vredes vikter aero som ett
dun mot tyngden av en enda uslings odad. Han kan icke tillaempa sin
egen lag, som bjuder oega foer oega och tand foer tand. Hade du oegon sa
manga som himlavalvets och jag slaeckte dem, och taender som djupets
Behemot och jag utbroete dem, sa vore dina kval ett intet mot dem, som
du foerorsakat oss--mig och henne och dem, som gavo henne livet. Om
jag rycker dig fran din bruds omfamning, kan jag likvael icke franrycka
dig hennes hjaerta. Nej, jag kommer icke foer att vedergaella, ty haer aer
ingen vedergaellning moejlig, utan endast foer att svalka mina plagor i
ditt blod, sedan jag sagt dig, att du i natt skall kyssa doeden och
icke Hermione.

Karmides, som nu hunnit sansa sig och, innan rabbinen uttalat sin
avsikt, gissat den, gjorde en roerelse foer att kasta sig oever honom och
sla honom till golvet.

Rabbinen drog sig tillbaka och blottade sin dolk.

- Udden aer giftig, sade han. Blott en rispa och du skall doe under
plagor, gruvligare aen de besattes. Usle foerfoerare, som stal min sjaels
utvalda, elaendige son av ett foerbannat och orent slaekte, som vagat
skaenda en dotter av Guds utvalda folk, soek icke doedens kalk; jag skall
aenda raecka dig honom. Kunde jag endast goera det droppe foer droppe och
sta bredvid och ase dina kval!

Karmides uppfattade fullkomligt faran av sitt laege. Medan hans fiende
talade, hade han naermat sig den doerr, som ledde till balkongen. Han
soekte hastigt oeppna henne foer att raedda sig med flykten. Men rigeln
gjorde motstand. Flykten at detta hall var honom avskuren. Den andra
doerren betaecktes av rabbinen, som nu med lyft dolk naermade sig. I
styrka och vighet ojaemfoerligt oeverlaegsen sin motstandare, skulle
Karmides, som ingalunda saknade mod, hava foersoekt att vrida dolken ur
hans hand; men hotelsen, att denna var foergiftad, hade gripit hans
inbillningskraft och hoell honom pa avstand.

I detta oegonblick hoerdes fran brudgemaket taernornas glada roester, naer
de, efter fullaendade ceremonier, hoegtidligt foerde sin vaen till den
blomsterprydda, av byssosskyar omsvaevade brudsaengen.

Rabbinens mun drog sig till ett underligt leende, som tycktes uppmana
Karmides att lyssna.

Denne sag sig om efter en sista raeddnin