an dig och gar att fira sitt
broellop med en annan. Sade jag dig, att jag i dag har sett Karmides?

Rakel, som vid detta namn spratt upp ur sina tankar, faeste sin blick
pa Myro och fragade med matt roest:

--Vad var det du sade om Karmides?

- Att jag har sett honom i dag pa gatan, svarade Myro, glad att hava
ett samtalsaemne, som vann Rakels uppmaerksamhet. Ma gudarne straffa den
troloese uslingen! Han tyckes icke hava nagot samvete. Han sag sa glad
och lycklig ut, daer han gick vid sidan av Hermione.

- Han sag lycklig ut, saeger du, och han gick vid sidan av Hermione?

- Ja.

- Naer skall deras broellop firas?

- Om nagra dagar. Hela staden talar daerom.

- Ser du dem ofta i varandras saellskap?

- Naestan dagligen, sade Myro, naer de vandra till eller ifran den
vackra lantgarden, som Krysanteus aeger ovanfoer hamnen.

- O, vad de matte vara lyckliga! suckade Rakel.

- Ja, men jag hoppas, att deras lycka ej skall raecka laenge, infoell
Myro. Jag hatar Karmides, liksom jag hatar Olympiodoros. Jag har ofta
kaent stark lust att ga till Hermione och saega henne vem Karmides aer,
ty jag kaenner honom baettre aen nagon; men jag fruktar att moeta honom,
ty om han finge se, huru ful jag nu aer ... o, det aer foerskraeckligt att
hava foerlorat sin skoenhet, Rakel. Jag blygs att visa mig foer Karmides;
jag doeljer mig, naer jag pa avstand ser honom pa gatan. Om han anade
vad som blivit av Myro! O, jag tror, att jag hellre ville doe! De
avundsamma gudarne, som beroevat mig det baesta jag aegde, det enda varpa
jag satte vaerde! Nu vill jag ocksa hata gudarne. Av dem har jag intet
mer att hoppas eller frukta ... blott de avvaenda spoekelser och sadant
fran min baedd, ty soemnen aer nu min baesta vaen, och jag har alltid varit
raedd foer spoeken. Men varfoer laegger du dig icke, Rakel? Vet du, jag
boerjar nu bli soemnig.

Soemnigheten hindrade icke Myro att aen en stund fortsaetta samtalet
eller raettare monologen.

- Du aer envis, Rakel. Annars skulle du laenge sedan foeljt mitt rad, da
jag sade dig, att du skulle taga din gosse pa armen och ga till
Hermione och saega henne, att han aer Karmides' son. Hon skulle da
fragat dig om dina levnadsoeden, och du hade omtalat allt vad du lidit.
Vad tror du, att Hermione da hade gjort? Foer min del aer jag oevertygad,
att hon skulle sagt: det aer du, som har raettighet till Karmides' hand.
Jag skall visa honom fran mina oegon. Men du vill det icke, Rakel, och
daeri goer du