garne vid sina foetter! Du kan bliva den andra
Myro, den nya drottningen, som haerskar med Lais' och Frynes spira. Det
kan du, endast du sjaelv vill. Och med en sadan framtid foer dina oegon,
huru kan du da vara dyster och foertvivlad? Lita pa mig! Jag skall
foerhjaelpa dig till din tron och visa, huru du skall besegra dina
medtaevlarinnor. Jag kaenner alla de hemligheter, med vilka skoenheten
foerhoejes, och alla de konster, som goera henne oemotstandlig. Det aer
nagot, som jag fatt studera alltifran barndomen, och som jag grundligt
innehade, naer jag var fjorton ar gammal. Och sedan dess ma du tro, att
jag foersoekt min konst. Praxinoa var ingenting emot mig. Du blir
drottningen, och jag foerbehaller mig att fa vara drottningens
radgivarinna. Det foersta vi skola goera, blir att flytta fran detta
usla kyffe till nagon vacker boning vid Kerameikos. Det andra blir att
skaffa dig vackra klaeder, att hyra en palankin och leja nagra tjaenare.
Allt det vill jag ataga mig. Jag behoever endast ga till en koepman, som
goer affaerer av det slaget, visa dig foer honom och upphoeja dina
egenskaper ... det skall dun tro, att jag aeven foerstar mig pa sadant
... jag har hjaelpt mer aen en flicka fram i vaerlden ... och han skall
foerskjuta oss allt vad vi till en boerjan ha noedigt. Jag glaeder mig i
tankarne at din framtid, Rakel. Sla bort sorgerna, min flicka! Leve
vinet och kaerleken!

Myro foerde kruset till sin mun och putsade daerefter lampan, som hon
staellt bredvid sin huvudgaerd.

Det var icke foersta gangen Rakel hoerde Myro tala pa detta saett, och
var gang hade dennas ord ingivit henne foerskraeckelse och oekat den
kaensla av foernedring, varunder hon dignade.

Men i detta oegonblick gjorde Myros framtidsskildring icke det vanliga
intrycket pa Rakel. Baruks olyckliga dotter foernam den i sitt oera, men
hennes tankar voro pa annat hall.

Myro iakttog ej den hemska blicken i hennes stora, moerka oegon, emedan
de langa oegonharen kastade sin skugga daeroever. Rakel satt bredvid sitt
sovande barn och tryckte haenderna mot sitt broest. Hennes laeppar
mumlade mekaniskt en boen, som hon laert i sin barndom. Myro hoerde de
ofattliga ljuden av ett fraemmande sprak och fragade:

- Vad aer det du saeger? Du talar foer dig sjaelv. Sla bort dina sorgliga
tankar, Rakel! De taga livet av dig, och da aer det ute med alla vara
foerhoppningar. Ack, den foerraedaren Karmides! Det aer han, som
foerorsakat din olycka. Och nu gloemmer h