lja till lampan!

- Jag vet icke.

- Jag skall se efter, sade Myro, i det hon, naestan nykter av sin
hastigt pakomna fruktan, steg upp fran soffan, varpa hon nedkastat
sig. Hon boerjade leta pa en hylla, belamrad med krukor och flaskor,
hela och soenderslagna, men matte icke funnit vad hon soekte, ty hon
slog ihop haenderna och utbrast:

- Barmhaertige gudar! Vad skall jag goera? Icke en oljedroppe kvar.

- Myro, hon soeker icke dig, utan mig. Du kan sova lugnt ... O, Gud,
Gud, var finner jag frid och foerlatelse? Bland maenniskor icke. Mitt
folk har foerskjutit mig. Jag aer utplanad ur Israel. Var barmhaertig,
Herre! Jag flyr fran maenniskorna till dig. Jag laegger mig och mitt
barn foer dina foetter! Foerskjut oss icke! Tag atminstone den oskyldige
till nad!

- Oljan i lampan raecker aennu en timme, sade Myro till sig sjaelv,
sedan hon undersoekt lampan, varefter hon anyo vaende sig till vinkruset
foer att ur detta haemta kraft att oevervinna sin spoekraedsla. Men, kaera
Rakel, klaga icke sa daer! Det later sa hemskt, och jag kaenner vid
dessa ord nagonting inom mig sjaelv, liksom om jag ocksa vore
brottslig. Prisade vare gudarne, det aer jag likvael icke. Jag aer
uppfostrad till hetaer och har levat glatt och muntert, men aldrig
brutit emot gudarnes vilja. Jag har aldrig foerorsakat mina foeraeldrar
nagon sorg, ty de kaenna icke mig och jag icke dem. Nog boer jag kunna
sova utan att frukta spoeken. Men du har alldeles jagat soemnen fran
mina oegon, Rakel. Det blir en otrevlig natt, den haer.

- Foerlat mig, Myro. Jag skall foersoeka att icke stoera dig mer.

- Bara du icke klagar, sa aer det bra. Lat oss tala om nagonting
trevligt, fortfor Myro, i det hon lade sig pa sin soffa och bredde
kitonen oever sig som taecke, lampan brinner aennu en timme, och sedan
skall jag foersoeka att sova ... Jo, jag vill saega dig, Rakel, att med
dig skall det snart vara bra igen. Ju haeftigare sorg, dess kortare. Du
aer ung, du, och har framtiden foer dig. Jag taenker som oftast pa din
framtid, jag, allt medan du klagar och soerjer oever det naervarande.
Vaenta blott, rosorna skola aterkomma pa dina kinder och elden i dina
oegon. Du skall ater varda vacker och vaecka maennens beundran. Det beror
av dig sjaelv att goera din lycka. Taenk dig blott, att bo i praektiga
rum, att hava juveler och de skoenaste klaeder, att aega slavar och
slavinnor, vara eftersoekt och avundad, att ila fran noeje till noeje och
se de foernaema ynglin