Gud i himmelen, saeg icke detta, om du
aen en gang skulle moeta honom.

- Din far aer en hjaertloes snalvarg, sade Myro, pa vilken det omattligt
foertaerda vinet utoevade en allt synbarare verkan. Att uppfoera sig sa
emot sitt eget barn! Jag skall en dag riva ut oegonen pa gamle Baruk.
Borde han icke strukit sitt skaegg och tackat sin Gud och prisat sig
lycklig, foer att du skaenkt honom en sa hjaertans vacker dotterson! I
staellet koer han dig pa porten och laemnar dig att doe pa gatan. Aer det
icke foerskraeckligt? Aer det, icke hjaertloest? O, hjaertat kan smaelta
broestet, naer man endast taenker daerpa.

Myro, som under rusets inflytelse var lika laettroerd som pratsam,
torkade sina oegon, som tarats.

- Saeg icke ett ont ord om min fader, bad Rakel med allvarlig roest;
skulden aer hos mig. Mitt felsteg har doedat min moder och gjort min
faders namn till en visa. Han vet icke, vart han skall fly foer att
doelja sin blygsel. Jag kan icke grata som du. Jag skulle annars faella
blodtarar oever min brottslighet. Ma Gud miskunda sig oever mig! Min
boerda aer stoerre, aen att jag kan baera henne.

- Bah, sade Myro, aer du brottslig daerfoer att du aelskat och svikits?

- Daerfoer att jag brutit mot mina foeraeldrars vilja och mitt folks lag,
sade Rakel. Var Gud aer en maektig haemnare, som straffar faeders och
moedrars missgaerningar inpa barnen. Jag har genom min olydnad och mitt
laettsinne doedat min mor. Det aer rysligt, Myro. Jag ser foer mina oegon
den stund, da jag icke laengre kunde doelja min belaegenhet foer henne.
Hon vart doedsblek och malloes av foerskraeckelse. Jag fick icke nalkas
hennes baedd, da hon lag sjuk. Hon dog omgiven av tjaenarinnorna. Men
jag ser henne staendigt foer mina oegon, om dagen och om natten. Jag
saeger dig, Myro, att hon i natt har statt vid min saeng, stum och blek
och hotande. Hon pekade pa den lille foer att paminna mig, att min
missgaerning skall straffas pa honom ...

- Hu, det var foerskraeckligt, sade Myro. Men det aer vael endast en
inbillning, kaera Rakel. Annars vore det hemskt att vara i ditt
grannskap om natten, naer din moder aterkommer. Vi skola lata lampan
brinna intill morgonen. Jag toers icke mer vara i moerkret. Att ej din
mor far ro i sin grav! Det maste da vara nagonting gruvligt du har
gjort, efter ditt folks foerestaellning, fast jag foer min del tycker,
att du endast aelskat och blivit bedragen, stackars flicka. Men ha vi
olja, Rakel? Taenk, om vi icke ha o