ch late dig,
om du blir olycklig, moeta ett lika barmhaertigt hjaerta som ditt varit
emot mig.

- Bah, jag aer noejd, naer du blott med talamod lyssnar till mina
foerbannelser oever karlarne. Den ene aer sa taemligen lik den andre.
Olympiodoros aer, tro mig, icke ett har baettre aen Karmides. Jag kaenner
dem bada, jag--jag som sa ofta latsade oemhet foer Karmides foer att
goera Olympiodoros svartsjuk. Det var den tid, da jag kallades den
skoena Myro, och hela Aten lag foer mina foetter. Du boer veta, Rakel, att
jag haft mina lysande dagar, att jag varit firad och avundad mer aen
nagon sedan Aspasias tid. Praestinnorna vid hamnen kalla mig den
avsatta drottningen. De goera det foer att hana mig, de sminkade
furierna, som sta daer nere med sina blomsterkvastar och utbjuda dem
tillika med sig sjaelva at foerstkommande fraemling ... de hana mig,
emedan de sjaelva aldrig varit nagot baettre aen de aero ... men jag aer
stolt oever det namnet. Den avsatta drottningen! Just sa. Jag kunde
varit rik, om jag velat taenka pa framtiden; men det ville jag icke ...
och det angrar jag nu icke heller. Jag har bott i skoena gemak, du
Rakel, och latit baera mig i gyllene baerstol av egna slavar; jag har,
klaedd i byssosluft, purpur och juveler, svaevat fran det ena noejet till
det andra. Atens vackraste, rikaste och gladaste ynglingar hava
utgjort min livvakt. Men det aer nu foerbi ...

Myro boerjade ater gnola pa en visa, medan hon fortsatte tillredningen
av aftonmaltiden.

"Seglarn har gynnande sunnanvind. Du som aelskar foergaeves,

vet, mig ur famnen slets haelften av livet: en vaen!

Trefalt lycklig den koel och trefalt saell aer den havsvag,

fyrfalt salig den vind, vilken min aelskade foer!

O, om jag vore delfin, pa skuldran jag bure den hulde

haen till den Rhodiska strand, glaedjens och skoenhetens oe."

Maltiden var snart faerdig--nagra skivor rostat broed, nagra frukter
och mitt pa bordet ett lerkrus med rusgivande vin.

- Kom nu och froejda dig at himmelens och jordens gavor, sade Myro.
Ett offer at Dionysos och daerefter en skal foer vara troloesa aelskare!
Matte de evigt plagas i underjorden! Jag undrar, huru Olympiodoros,
naer han nedtraeder i skuggornas vaerld, skall besta den dom, som vaentar
honom daer. Jag skall vara foere honom och anklaga honom hos de tre
straenga domarne. Vad skall han saega till sitt foersvar, naer jag yppar,
att han brutit de tusen eder, som han svurit mig? Han har intet att
genmaela,