tiden hans aembete och
infann sig dagligen i faengelset foer att inlaemna sina redogoerelser och
emottaga sin foermans befallningar. Den svartlockige presbyterns
hallning var oedmjukare aen nagonsin, da han stod infoer sin biskop, och
foer det goda han kunde utraetta var han anspraksloes nog att giva denne
aeran. Pa lediga stunder sysselsatte han sig aennu alltid med
punkteringskonsten.

Genom denna ville han utleta, huru laenge Julianus skulle leva; om den
kejsare, som komme pa tronen efter honom, vore homousian eller
homoiusian; om Petros i den raettegang, som vaentade honom, skulle
frikaennas eller faellas, vilket senare vore detsamma som att doemas till
doeden; om Petros, i haendelse av frikaennelse, skulle varda biskop i
Rom, patriark i Konstantinopel, eller pa annat saett bortryckas fran
sin hjord i Aten; naer detta skulle ske, och vem som skulle bliva hans
eftertraedare, Eufemios eller nagon annan--alltsammans fragor, som
dagligen sysselsatte den svartlockiges tankar.

En bland Eufemios' skyldigheter som aeldste presbyter var att halla
sina yngre aembetsbroeder till studier och vaka oever dessas kristliga
och renlaeriga art. Nu hade Eufemios gjort det roen, att man svarligen
kan inhaemta en boks innehall grundligare, aen naer man atskilliga ganger
avskriver densamma. Han plaegade daerfoer till foerelaesarne, besvaerjarne
och de oevriga unga praesterna laemna till avskrivning dels de mangahanda
evangelierna, savael de allmaent erkaenda som de andra, dels sadana nyare
skrifter, som bland den kristna kyrkans medlemmar vaeckt stoerre
uppseende och foerdenskull kunde paraekna laett avsaettning. Med de
salunda tillkomna avskrifterna drev Eufemios foer egen raekning en
inbringande handel.

Vid denna tid talades mycket bland kristianerna om en bok, som
kallades "Ensamhetens faror", och vars foerfattare var eller uppgav sig
vara en munk, som vistats manga ar i den egyptiska oeknen foer att
fjaerran fran vaerldens vimmel och lockelser tillbringa sitt liv med
betraktelser och sjaelens rening. Men under denna tid kom han till en
dyrkoept kunskap daerom, att man foergaeves flyr till oedemarkens tomhet,
naer man dit medfoer sitt hjaerta och sin inbillningskraft. I dem
foerborgar sig en vaerld, farligare aen den, fran vilken man dragit sig
tillbaka, befolkad av samma lockelser, som denna aeger, men maektigare
och oemotstandligare, emedan de haer aero liksom eteriserade, befriade
fran den groevre materie, i foerening med vilk