nekar dem.

- Dock, infoell han, min moder skulle jag vilja aterse. Jag vill saega
henne, att jag lever, och fraga henne, varfoer hon foerskjutit mig.

- Din moder, sade Krysanteus, aer doed. Hon dog, naer du lag i vaggan.

- O, min Gud, vad saeger du? Bedrager du mig icke?

- Du vill fraga, varfoer hon foerskjutit dig. Hon tryckte dig i
doedsstunden till sitt broest. Jag lyfte dig ur vaggan och lade dig i
hennes armar. Hennes sista boen var foer din vaelgang. Dock, nog haerom
foer denna gang. Din aedla moders minne skall en gang sta rent och
stralande foer dina oegon. Det aer nu till dig, Petros, jag vill vaenda
mig med en fraga. Varfoer har du i din fosterson inplantat, att han aer
ett hittebarn, utsatt av grymma foeraeldrar at hungersdoeden? Tarvades
denna loegn foer att laera honom avsky deras minne? Du gjorde ju detta
emot ditt baettre vetande, enaer du foermodade eller kanske med visshet
kaende, att din fosterson var stulen ifran sina foeraeldrar?

- Min arkont, den atenske slaven sade mig, att Klemens var ett
hittebarn.

- Minnes du den.atenske slavens namn?

- Nej.

- Jag skall da soeka paminna dig daerom. Vad var ditt eget namn, innan
du kallade dig Petros?

Biskopen bleknade maerkbart vid denna fraga.

Krysanteus fortfor, utan att avvakta svar:

- Vi hava utan tvivel sett varandra i forna tider och under andra
foerhallanden. Det finnes drag i ditt ansikte, som velat paminna mig om
en person, som jag minst av allt skulle vaentat att aterfinna haer i
Aten. Likheten aer vael icke stor, ty sjutton ar kunna foeraendra mycket,
och biskopskapan var foer icke laengesedan maektig att foervandla slavens
skygga blick till en oevermodig haerskares. Det aer i dag icke foersta
gangen du baer den grova arbetsdraekten, Petros. I den aer du mer lik dig
sjaelv, sadan du var i din ungdom. I dag aero ock mina oegon nagot
skarpare, och jag tror mig icke goera ett misstag, naer jag pastar, att
du, homoiusianernas biskop, aer min foerrymde slav Simmias.

- Vilken foermodan! utbrast Petros med ett leende. Jag har ju redan
givit dig min levnadshistoria. Sade jag dig icke, att jag aer foedd i
Efesos av fria, ehuru fattiga foeraeldrar?

- Det aer moejligt, att jag misstager mig. Men det aer ocksa moejligt,
att du ljuger. Jag skall saenda en palitlig person till Efesos foer att
utrannsaka, om den man, som du uppgiver vara din fader, nagonsin
funnits. Tills vidare antager jag motsatsen. Simmias' fader var slav,
liksom han