n
farliga inflytelsen av sin omgivning. Petros foerklarade, att han med
undergivenhet bar sin fangenskap, och att den enda oro, som plagade
honom, gaellde Klemens och de faror, som i de lockande skepnaderna av
faderlig och systerlig kaerlek, av hednisk filosofi, jordisk rikedom
och en kaettersk vaeltalighet omgave denne. Denna oro, foersaekrade han,
var foerskraecklig och kunde endast stillas genom Klemens sjaelv. Han
besvor foerelaesaren att noga hava akt pa sina tankar och kaenslor. Genom
de ringaste medgivanden at lockelserna vore han foerlorad, ty hade de
vael fatt insteg i hans sjael, skulle de snart helt och hallet rada daer:
det vore ju svart att oevervinna en belaegrande fiende, sedan muren och
portarne, som skulle utestaenga honom, fallit i hans haender. Klemens
laemnade saellan sin andlige fader utan en paminnelse om de orden: "den
som aelskar fader eller moder mer aen mig, han aer mig icke vaerd." Ocksa
drog han sig sa mycket som moejligt tillbaka inom sig sjaelv, visade sig
saellan foer sin fader och syster, emottog endast besoek av Eufemios och
andra medbroeder i aembetet, umgicks med sina boecker och sina fantasier,
avskrev S:t Johannes' uppenbarelse och infann sig om kvaellarne, innan
han smoeg till Petros, i Eusebias budoar foer att med henne bedja,
svaerma och kyssas. Om han foerut saknat nagon anledning till
sjaelvproevning och undersoekning av den kaensla, som han hyste foer den
skoena romarinnan, sa var han nu fullkomligt invaggad i saekerhet, sedan
han under en bikt foer Petros omtalat sitt foerhallande till henne och
denne gillat det, emedan det var ett band mer pa hans sinne och ett
foeremal, som tog i ansprak den oemhet, som han moejligen annars skulle
riktat pa sina fraender.

De forskningar, som Krysanteus med anledning av Petros' uppgifter om
sin foeregaende levnad laet anstaella i Efesos och Antiokia, foerdroejde
den undersoekning, som vaentade fangen infoer domstolen. Krysanteus
hoppades, att sedan Simmias var avsloejad, skulle Klemens' voerdnad och
undergivenhet foer denna maenniska upphoera och bytas i avsky. Men Petros
foerekom honom med en frivillig bekaennelse, som han gjorde foer Klemens,
naer denne en natt infunnit sig vid gluggen till hans faengelse. Han
beraettade foer Klemens, att han var samme Simmias, som Krysanteus
misstaenkte honom vara, skildrade de svara strider han haft att utsta,
da han som slav i ett hedniskt hus, i likhet med sin fader, oevergick
till kristendomen; skildr