tt hjaerta saeger mig, att det aer han.
O ve den man, som fran boerjan roevade honom fran hans fader! Klemens,
fortfor Krysanteus,--ty jag maste kalla dig vid detta namn, emedan
du aennu icke kaenner nagot annat ... jag har i dag aterfunnit en son,
vilken jag laenge soerjde som foerlorad.

Den ton, vari Krysanteus uttalade dessa ord, uttryckte en innerlig
oemhet, som lade tyglar pa sig sjaelv, emedan hon tvivlade pa att finna
gensvar. Han fattade ynglingens hand och ville trycka honom till sitt
broest; men Klemens gjorde sig loes och drog sig tillbaka med haepnad och
tvivel uttryckta i sitt ansikte.

Han riktade en fragande blick pa sin fosterfader, och naer denne teg,
utbrast han:

- Det aer icke moejligt. Skulle denne man, som du laert mig hata, vara
min fader?

- Min son, sade biskopen, Gud har velat, att din boerd, som hitintills
varit mig sjaelv en hemlighet, nu aer uppdagad. Den stund, som du
dagligen efterlaengtat, aer nu inne ... Foervana dig icke, Krysanteus,
oever hans uppfoerande! Han var icke foerberedd pa denna upptaeckt; du ma
saledes icke undra, att hans haepnad oevervaeger hans glaedje.

- Nej, fortfor Klemens efter nagon tystnad, jag tror det icke. Det aer
aennu icke bevisat, att denne man aer min fader, och innan detta aer
fullkomligt adagalagt, vill jag icke erkaenna honom foer att vara det.
Han, som foerfoeljer min tro och foernekar den gudomliga uppenbarelsen!

- Klemens, sade biskopen, varje tvivel aer undanroejt, att du i
Krysanteus aterfunnit honom, som gav dig livet. Men lat icke ditt mod
nedslas av denna upptaeckt! Omfamna honom och tacka Gud, som aentligen
uppfyllt din varmaste oenskan: den att laera kaenna dina foeraeldrar.

- Nej, vad har jag att goera med denne man? Du hoer, jag erkaenner honom
icke. Jag har aldrig oenskat att laera kaenna min fader, ty du, Petros,
aer min raette fader, den ende jag kan taenka mig. Det aer efter min moder
jag har laengtat och icke efter honom.

--Du maste tillgiva honom, Krysanteus, sade Petros. I sin foersta
oeverraskning foergaeter han det gudomliga budet, att en son skall hedra
sin fader. Han har tid av noeden foer att vaenja sig vid tanken, att han
aer din son.

- Petros, du far icke oevergiva mig, sade Klemens, eller lyssna till
denne man, om han aberopar nagon raettighet, som skulle skilja dig och
mig fran varandra. Jag aer ett hittebarn, De foeraeldrar, som utsatte mig
till att lida hungersdoeden, hava icke laengre ansprak pa mig. Jag
foer