t och givit
honom i haenderna, och vilket visserligen insatte kyrkan till hans
arving, men Petros, hans fosterfader, till den frie foervaltaren av
huvudstolen.

Det fanns aennu vid denna tid en gammal lag, enligt vilken doettrar icke
fingo aerva. Denna lag var alltfoer straeng foer att ej i tidens laengd
varda foergaeten, atminstone allt mindre tillaempad. Men foer Petros var
det nog, att lagen fanns; foer tillaempningen pa Hermione ville han
sjaelv soerja. Men om Krysanteus till hennes foerman hade traeffat nagon
saerskild atgaerd, sa var Petros oevertygad, att han skulle taga den
tillbaka eller inskraenka den, sedan han fatt goera den oeverraskande
upptaeckt, att aeven hans dotters make vore kristian.

Petros hade aemnat bereda Krysanteus denna oeverraskning pa sjaelva hans
dotters broellopsdag, som nu icke vore avlaegsen, ty trolovningen
emellan Karmides och Hermione var redan firad.

Karmides, sade biskopen till sig sjaelv, var ett redskap, med vilket
Herren genom Petros skulle ytterligare straffa aerkehedningen och hans
dotter. Hermione aelskade honom, och Krysanteus skulle icke kunna goera
deras foerening om intet, sedan aektenskapets oupploesliga band en gang
knutits. Men huru olycklig denna foerening maste varda, sedan Karmides
funnit sig sviken i sin egentliga avsikt med densamma: att
ateruppbygga sin foerstoerda ekonomiska staellning!

Hans boejelse foer Hermione maste kallna och laemna rum foer den ovilja,
som aer naturlig frukt av en dylik misslyckad beraekning. Hans hag foer
utsvaevningar skulle daeremot vakna, om Petros kaende sin Karmides raett.
Huru skulle den stolta Hermione kunna uthaerda boerdan av ett sadant
aektenskap? Hennes sjael maste otvivelaktigt boejas eller brytas.

I foerra fallet--boejd till jorden, hopploes och lidande--skulle hon
icke laenge kunna tillbakavisa den enda hugsvalelse, som finnes foer ett
sadant tillstand. Hon skulle icke kunna motsta Petros' vaeltalighet.
Hon skulle lyssna till evangelium och omvaenda sig.

Da tillhoerde Krysanteus' dotter, liksom hans son, den kristna kyrkan.
Kristendomens haetske fiende vore foeroedmjukad. Han skulle sta som ett
traed med skalad bark och brutna grenar.

I senare fallet skulle Hermione, som en av stormen bruten blomma,
hastigt vissna och doe.

I bada haendelserna hade biskopens beraekningar pa Krysanteus'
foermoegenhet ingenting fran hennes sida att frukta.

Petros hyste blott en enda farhaga--att Krysanteus skulle doe, innan
Fil