arda onaepst, om du, miskundande dig oever hans
ungdom, oeverlaemnar honom i mina haender.

- I dina haender? Du som uppfostrat denne yngling i sa farliga
grundsatser?

- Min arkont, det aer hart att staella laeraren till ansvar foer varje
ord, som laerjungen faeller ...

- Tiden aer i sanning inne att naermare skaerskada de laeror, som I
prediken i moerkret. Den foerdragsamhet, som kejsaren visat er, aer icke
laengre pa sin plats, naer det yppar sig, att I hyllen och utspriden en
sedelaera, som hotar samhaellet. Jag vill, att du och din fosterson
skolen foelja mig hem. Jag soekte dig och honom i och foer ett viktigt
aerende, naer detta upptraede adrog sig min uppmaerksamhet. Den ena saken
later nu foerena sig med den andra. De roera bada din fosterson.

Petros bleknade maerkbart vid dessa ord. Men han atervann hastigt sin
sjaelvbehaerskning och sade lugnt:

- Jag star till ditt foerfogande, varefter han vaende sig till Klemens
och uppmanade honom foelja sig.

- Vart ga vi, fader? fragade foerelaesaren, vars hela vaesen uttryckte
en feberaktig spaenning.

- Till Krysanteus' hus.

- Varfoer till honom och icke till domstolen eller faengelset? Vad har
jag med Krysanteus att goera? Jag vill icke traeda inom hans troeskel.

- Klemens, viskade biskopen, du aer i dag icke lik dig sjaelv. Gloem ej
vad du aer mig skyldig! Det nalkas mahaenda en viktig stund. Tygla dig,
och vad aen ma haenda, sa foerneka icke den kaerlek, som ditt hjaerta hyser
foer din barndoms vardare.

- Min fader, jag vill foersoeka vara lugn.

Krysanteus atervaende till Hermione. Medan de laemnade staellet och
styrde kosan till Tripodgatan, omtalade han foer henne vad som
foerefallit utanfoer templet och den del, som Klemens haft i detta
upptraede.

Petros och Klemens foeljde dem pa nagot avstand, omgivna av en hop
nyfikna bland dem, som varit vittne till den ovan skildrade
tilldragelsen.

Petros fortfor, i det han fattade Klemens' hand:

- Det torde foeresta oss nagot helt annat, aen du vaentar, Klemens. Jag
menar nu icke straffet foer din oeverilade handling. Detta aer
jaemfoerelsevis en obetydlighet ...

- Var lugn, jag hyser icke den minsta fruktan ...

- Men det aer moejligt, att din tillgivenhet foer mig gar den hardaste
proevning till moetes. Jag besvaer dig foerdenskull: var stark, min son!
Lat icke oevervaeldiga dig!

- Ah, hur kan du tvivla pa styrkan av min tillgivenhet och voerdnad?
Var finnes en makt pa jorden, som kunde