rubba dem?

- Och likvael saeger jag dig, Klemens, att det aer moejligt, att jag ett
oegonblick skall sta infoer dina oegon som en skuidbelastad man, som en
fiende till din lycka ...

- Det aer omoejligt, fader.

- Lat mig hoppas det. Jag gar da, vad aen ma haenda, till seger i
staellet foer nederlag.

Naer man anlaent till Krysanteus' hus vid Tripodgatan, gick Hermione pa
sin faders oenskan till sin kammare foer att daer avvakta utgangen av
samtalet.

Klemens kvarlaemnades i aulan. Krysanteus bjoed Petros foelja sig till
ett avskilt rum i husets oevre vaning.

Petros hade under tiden fattat sitt beslut. Ifall saken, pa vilken
Krysanteus antytt, verkligen vore den, som biskopen foerutsatte, sa
gaellde det att icke haepna foer den ogynnsamma skickelsen, utan att
tvinga henne att oeverga pa Petros' sida.

Naer de bada maennen saego sig ensamma i Krysanteus' arbetsrum, var
Petros den foerste, som tog till ordet.

- Jag intraeder ogaerna i ditt hus, min arkont. Asynen av dina bilder
och boecker hoeves lika litet mina oegon, som mina grova sandaler detta
vackra golv. Men da jag icke avtager dem i kyrkan, sa ma du ursaekta,
att jag ej heller avklaeder mig dem hos dig.

- Se haer, sade Krysanteus och pekade pa en doerr som foerde ut till
balkongen. Lat oss taga plats haerute. Daer lider du ej av nagon syn,
som kan stoera din uppmaerksamhet pa mina ord, och daer skall dagens
klara ljus falla pa ditt anlete.

- Frukta icke. Jag aer i moerkret densamme som i den klaraste dager,
sade Petros, i det han foeljde Krysanteus till balkongen. Det aer ju
tvenne aerenden, roerande min son Klemens, om vilka vi hava att samtala.
Det ena kaenner och beklagar jag. Det andra kaenner jag icke. Vill du
hava nagra upplysningar om honom, sa star jag till din tjaenst. Jag
kaenner honom fran hans foersta barndom och aer faerdig att meddela dig
allt vad jag vet.

- Det aer gott, sade Krysanteus med en genomtraengande blick, som
biskopen med lugn uthaerdade. Jag har hoert saegas, att Klemens aer ett
hittebarn. Foerhaller det sig sa?

- Ja.

- Huru kom han i dina haender?

- Genom den, som funnit och upptagit honom.

- Du vet mahaenda, att jag sjaelv foerlorat en son. Det aer nu omkring
sjutton ar sedan han foersvann, jag vet icke huru, men tillika med
honom foersvunno tva slavar, som voro far och son, ur mitt hus. Dessa
maenniskor voro kristianer, och det aer sannolikt, att de roevat honom.
Du kan daerav fatta det deltagande jag hy