n som moerdare.
- Aen sedan? infoell Klemens. Tror du, att jag skulle blygts foer det?
Da jag slungade stenen, sa var det min avsikt att doeda honom. Goer nu
med mig vad du vill. Jag aer icke raedd foer dig.
- Olycklige, sade Krysanteus bleknande och med en blick pa de
kringstaende, som hoerde denna farliga bekaennelse; ditt foerstand aer
foervirrat. Dina ord kunna icke tillraeknas dig ... Mina vaenner, fortfor
han till ahoerarne, denne gosse vet icke vad han saeger.
- Jag vet det alltfoer vael, I egyptier, som foertrycken Israel. I
tvingen oss, liksom fordom, att slaepa sten at Farao. Edra
arbetsfoerestandare misshandla oss. Men de, som laegga sin hand pa
Herrens folk, aero saker till doeden. Moses doedade en egyptisk man, som
misshandlade en av hans folk. Det var samme Moses, som gav oss den
heliga lagen. Och da han sade: du skall icke draepa, sa staellde han
visserligen ingen kaettare och otrogen i skygd av detta bud, ty annars
skulle han doemt sig sjaelv. Emellan er och oss aer krig pa liv och doed.
I skolen utrota oss eller vi eder. Men var sak aer Herrens och segern
ligger i Herrens hand ...
- Var aer din fosterfader? fragade Krysanteus, avbrytande Klemens'
vilda ordsvall.
- Menar du Petros, som de kalla sin biskop? infoell Kimon.
- Ja.
- Navael, foer att tala ur filosofisk synpunkt och med asidosaettande av
mina giltiga tvivel om rummets, tidens och roerelsens verklighet--han
var haer nyss, och jag vill upplysa dig, min Krysanteus, att han aer
icke mindre skyldig aen den haer pojken. Taenk dig blott: han vagade sla
en fri medborgare av Aten till marken, naer denne, brinnande av iver
foer lag och raett, hindrade den unge brottslingen fly. Av den saken
skall bli en saerskild raettegang, sa sant som jag heter Kimon. Foer
oevrigt kommer han haer sjaelv. Han skall icke kunna neka, ty dessa mina
vaenner aero vittnen till hans uppfoerande.
Petros framtraedde nu med lugn hallning, haelsade Krysanteus och sade:
- Denne yngling aer min fosterson. Han har gjort sig skyldig till en
oeverilad och farlig gaerning. Jag kom till staellet nyss efter att det
skett. Vad vill du goera med honom? Skall du draga honom infoer
domstolen, eller vill du tillata mig foersona den slagne och straffa
min felaktige son pa det saett, vartill min egenskap av hans foerman och
min faderliga myndighet foerplikta mig? Jag vill foersaekra dig, att
kyrkans tukt aer straengare aen den vaerldsliga lagen. Han skall
foerdenskull icke v
|