an haer talade ur rent sinnlig synpunkt.
Foer egen del tvivlade han, att nagon sten funnes i hela vaerlden, och,
om han funnes, att han kunde kastas, ty all roerelse vore ju moejligen
endast ett gaeckande sken.

Krysanteus vaende sig bort fran Kimon utan att lyssna till hans prat.
Han oeverraskades synbarligen, naer han fann, vem den anklagade var.

Man torde paminna sig Hermiones beslut att genom Teodoros skaffa sig
underraettelse om Klemens' framfarna oeden. Men Teodoros hade kort efter
det moete vi skildrat mellan honom och Hermione laemnat Aten foer att
besoeka det av Krysanteus i Sunions bergiga trakter grundade novatian-
och donatist-nybygget. Foerst dagen foere den, som nu var inne, hade
Teodoros aterkommit till Aten och da skyndat till Krysanteus foer att
meddela honom glaedjande underraettelser om nybyggets blomstrande och
lyckliga tillstand. Hermione, som under sin nya lycka icke foergaetit
den unge foerelaesaren, hade da av Teodoros begaert de upplysningar denne
kunde laemna om hans tidigare levnad. Teodoros visste i detta avseende
endast, att Klemens var ett hittebarn, som i sin spaedaste alder fatt
Petros till fosterfader.

Men denna upplysning var tillraecklig foer att styrka Hermiones aning.
i hoegsta matto oeverraskad av densamma ilade hon till sin fader och
meddelade honom vad hon anat och vad hon nu hoert av Teodoros.

Detta haende om aftonen, och foeljande dag hade Krysanteus och hans
dotter fran sin lantgard utanfoer Piraeus begivit sig till staden foer
att soeka Klemens.

De kommo just nu fran Skambonide, daer de uppletat den homoiusianske
biskopens bostad, men utan att finna honom eller Klemens hemma.

De hade daerefter gatt till Afrodites tempel, i hopp att finna bada
eller endera av dem bland de kristianer, som anvaendes till
byggnadsarbetet.

Sedan Krysanteus oevertygat sig, att det sar, som Klemens tillfogat
uppsyningsmannen, icke var farligt, vaende han sig till den foerre och
fragade:

- Aer du saker till det, varfoer man anklagar dig?

- Ja, svarade Klemens stolt. Det var jag, som kastade stenen. Han aer
kaettare den daer, och jag sag, att han misshandlade en raettrogen.

- Om sa aer, sa skall han avsaettas och straffas, sade Krysanteus. Du
borde vaent dig till mig och atalat honom. I staellet har du utoevat en
sjaelvhaemnd, som goer dig hemfallen under lagen. Betaenk, unge praest,
huru laett det kunnat haenda, att du doedat honom. Du kunde i detta
oegonblick statt foer mina oego