lemens, som kommit foer att traeffa sin fosterfader, hade vid sin
ankomst blivit vittne till ett nytt drag av uppsyningsmannens grymhet
och i ett utbrott av sin harm gripit en sten och slungat honom mot
kaettarens huvud.

- Fly! Fort haerifran! ropade de naermast staende homoiusianerna till
den unge praesten.

Andra samlade sig kring den sarade uppsyningsmannen.

- Klemens, vad har du gjort? utbrast Petros foerfaerad. Skynda haerifran
... till Eufemios, och doelj dig hos honom.

Men Klemens hade icke sans nog att lyda biskopens uppmaning. Med
vreden blandade sig foervirring oever hans egen handling. Petros fattade
hans arm och ville, begagnande sig av den allmaenna haepenheten,
skyndsamt foera honom undan, da en man, som fran nagot avstand
bevittnade upptraedet, ilade fram och foerekom hans avsikt. Det var
Kimon, den skeptiske filosofen. Han fattade med ena handen i Klemens'
mantel, med den andra i biskopens tunika och soekte fasthalla dem, i
det han ropade:

- Nej, nej, lugnen er, mina vaenner! Varfoer han I sa brattom? Roerelsen
aer mahaenda skenbar, och det tjaenar da till intet att fjaeska.

Och da Petros med en kraftig stoet befriade sig och Klemens fran Kimons
tag, sa att denne tumlade till marken, ropade han med hela styrkan av
sina lungor:

- Moerdare, roevare! Hjaelp, hjaelp! Alla goda medborgare hit!

Uppsyningsmannen, som nu hunnit sansa sig, hade skyndat fram och
gripit ett fast tag i den unge brottslingen, foer att hindra honom
komma undan. Lustvandrande medborgare, som av ropen lockats till
staellet, foerenade sig med honom. Petros insag omoejligheten att raedda
Klemens. Han slaeppte gossens arm, och da han varsnade Krysanteus och
Hermione, som nu hunnit fram, drog han sig tillbaka till
tempelportiken foer att daerifran bevittna upptraedets vidare utveckling.

Uppsyningsmannens blodiga ansikte sade Krysanteus genast, att nagot
vald var foeroevat. Han laemnade Hermione, som stannade pa avstand, och
skyndade in i hopen foer att underraetta sig om foerhallandet.
Uppsyningsmannen hade traeffats av en sten; Kimon och flera med honom
hade sett, att den unge kristianske praesten slungat den med tydlig
avsikt att traeffa ett visst mal. Kimon, som i egenskap av vittne
gjorde sig mycket viktig, foerklarade pa det bestaemdaste, att olyckan
icke uppstatt av vada, utan med uppsat. Det roejdes sa otvetydigt av
brottslingens utseende och roerelse, da han upptog stenen och kastade
den. Dock tillade Kimon, att h