, som han ville doeda, nu
genomtraengt hela hans liv, att hon radde oever varje roerelse i hans
sjael, varje bloddroppe i hans adror.

Klemens hade foerut soerjt oever att han icke kunde fasthalla och
foereviga den lyftning i sjaelen, som boen och betraktelse foerlaena. Naer
andaktens tillstand slappades, ansag han det som ett aterfall fran
himmelen till jorden, fran Gud till vaerlden. Och dessa aterfall hade
pa senare tider intraeffat oftare aen foerr, han visste icke varfoer,
ehuru det med laetthet laet foerklara sig daerav, att den staendiga
sysselsaettningen med samma bilder och foerestaellningar, samma
aterkommande andaktsoevningar slutligen foersloea sjaelen och goera henne
mindre emottaglig foer deras intryck. Nu daeremot var foerhallandet ett
annat. Klemens levde i en stadigvarande haenfoerelse; andaktens
oegonblick var fasthallet och foerevigat. Hans fromhet hade funnit ett
nytt och maektigt retelsemedel. De hymner till Maria, vilka redan
tidigt uppstaemdes inom kristna kyrkan, vordo hans kaeraste laesning
--dessa jaemte Visornas Visa av Salomo, i vilken han kunde spegla sina
egna kaenslor och aterfinna sin egen erfarenhet patryckt en himmelsk
praegel. Foer Klemens, som foerut avlaegsnat ifran sig allt, som kunde
paminna om kvinnans tillvaro, framstod nu universum, det synliga och
osynliga, med kvinnliga drag. Jorden var Eusebia och himmelen var
Maria. Hymnerna kallade Maria treenighetens hjaerta. Det aer till
hjaertat boenen syftar, hon ma riktas till en maenniska eller en gud. Vad
under da, om allt, fran skaparen till hans haerskaror, foersvann foer
Klemens och vart till den heliga ungmoen?

Men de anletsdrag, under vilka han foerestaellde sig henne, voro
Eusebias, ty nagot skoenare aen dessa, sadana de nu voro foer hans
blickar, kunde han icke framtrolla.

Eusebia skaenkte honom en afton sin bild, malad pa elfenben och icke
stoerre aen han kunde baera den pa sitt broest. Daer fick bilden sin plats.
Men naer han var ensam, framtogs malningen och var foeremal foer
omaettligt askadande. Naer han bad, sa var det med oegonen pa den, ty det
var ju icke endast Eusebias, utan aeven Marias bild.

ATTONDE KAPITLET.

Krysanteus aterfinner sin son.

Tva manader hade foerflutit fran Klemens' foersta besoek hos Eusebia.

Det var en het augustidag. Kristianernas arbete pa Afrodites tempel
fortgick aennu. Byggnaden var naera sin fullaendning och glaenste med
praktfulla pelarrader i solens sken.

Arbetet ha