ns vaenner, i likhet med de
kristna praesterna, boerjat halla, fingo talrika ahoerare, icke minst
inom den klass, foer vilken de saerskilt voro aemnade: den fattigare och
okunnigare. Haer laemnade han asido alla spekulativa forskningar och
framstaellde den praktiska sidan av sin laera som ett faerdigt och
fullaendat religionssystem. Han foerkunnade en enda allsmaektig gud, vars
enhet bryter sig, som solljuset i regnbagen, till den mangfald av
gudamakter, at vilka faederna uppbyggt altaren och tempel. Han talade
om religionen som maenniskans straevan till Gud och till utbildande av
sin egen hoegre natur, som aeven han, i likhet med alla bildade
hedningar, fattade som Guds belaete[1]. Detta foerverkligas genom sanning,
skoenhet och frihet. Religionen aer icke blott maenniskosjaelens
sjaelvfoersaenkning i Gud, utan ock en straevan att i den yttre vaerlden
utfoera Guds avsikter. Foer den fromma maenniskan aer daerfoer hela livet en
religionsoevning, som i sig innefattar filosofien, konsten, arbetet och
statslivet.

[1] Sa kallar Ovidius maenniskan "en bild av allting styrande gudar",
en varelse foedd av "gudomlig saed".

Han talade aeven om maenniskoslaektets avfall och noedvaendigheten av en
foersoning. Men denna foersoning har icke, som de kristne saega,
intraeffat i en viss tidpunkt, utan boerjat tillika med den foerste
syndarens allvarliga anger och fullbordats genom den hos slaektet
klarnade bilden av idealmaenniskan.

Krysanteus' foeredrag upptogos med stort bifall av hans egna vaenner och
laerjungar. Men den stora maengden av de bildade hedningarne nedsatte
dem av haetskhet mot hans person, och emedan tonen nu en gang foer alla
var emot Krysanteus.

Men den folkklass, foer vilken hans religionstal huvudsakligen voro
avsedda, foerblev kall och oemottaglig. De foerstodo honom icke. Deras
religioesa behov, om de hade nagot sadant, tillfredsstaelldes ej. De
oevrige tillbakastoettes av den sedliga straenghet, som han kraevde. Hans
moedor buro frukter, motsatta dem han hoppats. I fall han ett oegonblick
svaevat i okunnighet haerom, sa fanns Teodoros vid hans sida, och denne
var foer sanningens skull obarmhaertig nog att taga fjaellen fran hans
oegon.

Naer daertill kom det oupphoerligt vaexande missnoejet och motstandet, som
Krysanteus fran sina medborgare roente vid foersoeken att genomdriva sina
foerbaettringsplaner, sa var hans staellning mitt under den gamla
vaerldsaskadningens skenbara oevervikt ingalunda ly