och maste varna dig. Ditt tungomal naermar sig
hoegfoerraedarens. Julianus, min vaen, aer yngre aen jag. Lat oss icke spela
okloka och narraktiga infoer varandra!

- Perserna aero goda skyttar och kristianerna vana giftblandare. Det
kringloeper spadomar, som icke lova kejsaren lang levnad.

- Styr din tunga! Gudarne haegne kejsarens liv! Om du fortfar med detta
gudloesa tal, maste jag bryta upp och foersaka den enkla maltid, varpa
jag gjorde raekning foer att i afton njuta ditt saellskap. Skymningen aer
inne, och jag atervaender foerst i morgon till Korintos. Jag har
dessutom till dig ett saerskilt aerende, som jag icke far foergaeta. Du
kaenner min svaghet foer Eusebia. Eusebia har bland andra nycker aeven
den att vilja omgiva sig med vackra ansikten. Hon har sett din unge
Alexander och uppmanat mig att koepa honom. Vad aer ditt pris?

- Jag saeljer honom icke.

- Bah, du saeger det endast foer att goera mig ivrigare. Vid bordet torde
dock ditt hjaerta uppmjukas. Vi skola till dess uppskjuta
underhandlingen om saken. Du har foermodligen avsagt dig spelets noejen?

- Ja.

- Jag kunde vaenta detta av Krysanteus' blivande svaerson och Hermiones
trolovade. Vi skulle under andra foerhallanden rafflat om slaven.
Maerkvaerdiga oede! Vad vi bada aero foervandlade! Vi aero nu stadgade och
sedliga maenniskor. Mig sjaelv tillraeknar jag detta ingalunda som
foertjaenst, ty jag aer fyratio ar och daerutoever ... min mognadstid aer
inne. Jag anmaerker det blott som ett foervanande bevis pa tva enskilda
maenniskors foermaga att omskapa vaerlden och ingjuta en baettre anda.
Sadan kejsaren, sadant hans folk. Och vilken trogen vaektare kejsaren
aeger i Krysanteus! Han saetter oss i skola och vakar med riset i handen
oever vart uppfoerande. Den aedle Krysanteus, jag kan icke nog rosa
honom. Tanken pa honom har alldeles kvaevt min sinnliga natur. Jag
studerar nu min Platon pa fristunderna mellan aembetsgoeromalen och
vandas mycket foer att varda delaktig av den gudomliga extasen. Du kan
gaerna framkasta en antydan haerom till Krysanteus, naer du naesta gang
traeffar honom. Jag vill, att han skall kaenna sin prokonsul av Akaja i
botten. Huru aer det? Brevvaexlar Krysanteus lika flitigt, i trots av
vapenbrak och haertag, med kejsaren?

- Ja, min vaen.

- Dess baettre.

Medan samtalet fortgick i denna ton, anmaelde Alexander, att bordet var
faerdigt. Detta foeretedde en sa roerande enkelhet, att prokonsuln
misstaenkte, att Karmid