g. Jag foell i snaran, ty koettet aer svagt, min
Karmides. Jag fann, tyvaerr foersent, att vaktelfaektningen endast var
foerspelet till en ungkarlstillstaellning av det daer slaget, som du vet,
att jag avskyr. Jag gick fran denna tillstaellning hit. Jag behoever
icke saega dig, huru det tillgick, ej heller vilka som utgjorde
saellskapets kaerna ... Olympiodoros, Palladios, Atenagoras och de daer
oevriga outtroettliga veteranerna, noejets argyraspider, kring vilka jag
till min foertvivlan sag, att ett yngre slaekte av hoppfulla eller
hopploesa epikureer bildat sig. Man klagade att du liksom jag har
svikit vart gamla faelttecken; men man var raettvis nog att medgiva de
talande skaelen foer ett sadant foerraederi. Trefalt lycklige Karmides,
som en dag skall hemfoera den rika Hermione som brud! Men pa tal om
brudar, min vaen, kan du gissa var Praxinoa uppehaller sig?
- Nej, jag har aldrig brytt min hjaerna med att efterleta det.
- Som du vet, utvisades hon genom Krysanteus fran Aten. Huru foervanad
vart jag icke, naer jag foer nagra dagar sedan, vid ett besoek i
Afrodites ryktbara tempel i vart Korintos, upptaeckte henne bland
praestinnorna daer! Hon aer aennu retande ... naturligtvis icke foer mig,
som aer en trogen aekta man och fatt blicken oeppen foer det ofoergaengliga
... men jag tillater mig haer doema foeremalet fran dess egen standpunkt.
Och pa tal om vara minnen ... var hava vi den stackars Myro? Aeven hon
synes foersvunnen fran skadeplatsen. De arma flickornas liv aer som
dagslaendans. Men vart taga de vaegen?
- Aer det om Myro du talar? sade Karmides med ett uttryck av
tankspriddhet. Foerlat mig ... mina tankar, jag vet icke av vilken
anledning, irrade till den gamla fabeln om vargen, som omvaende sig och
vart aerlig, sedan han foerlorat taenderna. Myro har gatt sina
medsystrars av oedet utstakade bana, men nagot hastigare aen de. En
sjukdom roevade hennes behag. Olympiodoros, som foeretraedesvis var
hennes vaen, upplyste henne en dag, att hon var ful och ingav honom
leda. Hon gick da, vart, det vet jag icke. Hon finnes icke mer pa de
sollysta hoejderna. Mahaenda dvaeljes hon nagonstaedes i det moerka djupet.
Lat oss icke tala mer daerom. Hur befinner sig din skoena maka, Eusebia?
- Ypperligt, sa laenge jag tillater henne vistas haer i Aten. Hon aer
tyvaerr ohjaelpligt fangen i kristianernas villfarelser och skulle doe,
om hon icke en gang i veckan finge hoera den skurken Petros'
straffpredikningar. Jag h
|