stersyskonen och lekkamraterna utan rodnad, utan foerlaegenhet, i
lydnad foer sina oskyldiga hjaertans maning, yppade sin blyga laga och
skaenkte varandra den lugna, obeskrivliga salighet, som ligger i den
foersta kaerlekens oemsesidighet--fran denna stund betraktade sig
Hermione icke laengre som ensam aegare av sin faegring; den var en skatt,
som hon foervarade at dess raette herre, den aedle och dygdige yngling,
at vilken hon skaenkt sitt hjaerta.

I de foersta dagarne, det foersta aret av denna kaerleks tillvaro, huru
ofta uttalade de icke foer varandra sin glaedje oever skoenhetens gava,
som de oemsesidigt funno hos varandra! Om sjaelarnas samklang, om den
oemsesidiga hoegaktningen--detta kalla ord, denna styva hoegtidsmantel,
vari mannen nalkas kvinnan och kvinnan mannen, foer att komplimentera
och taga varandra i aego--om sadant talade de aldrig; sympatien,
aktningen fanns hos bada, men de tarvade dem ej till taeckelse kring
sin oegonlust, sin skoenhetskaensla, ty i dessa funno de ingenting att
blygas foer. Och hur skulle Hermione hava kommit pa en sadan tanke,
hon, som icke kunde hoera ett vaelklingande ord, utan att se det
lekamliggjort i skoena former, hon, foer vilken till och med den torra
logikens slutledningar foervandlade sig till vingade piltar, lekande
med blomsterkedjor, och som aldrig hoerde ordet Ide, utan att taenka sig
en himmelsk, stralande ungmoe!

Karmides hade varit henne dubbelt dyrbar genom hennes kaerlek och de
foerhoppningar, som hennes fader faest vid honom. Liksom hon vardade
sina blommor, ansade dem, flyttade dem fran solskenet till skuggan,
fran skuggan till solskenet, sa hade Krysanteus bemoedat sig att
undanroedja alla hinder foer utvecklingen av en natur, som i sitt froe
redan lovade mycket. Han hade oevat sin skyddslings tankekraft och
lemmar, hade soekt elda honom genom hoega foeredoemen, hade velat
stalsaetta hans sjael mot kommande lidanden, liksom emot kommande
lockelser, men goera henne mjuk och kaenslig foer alla goda intryck,
oeppen som ett sprakroer foer den gudomliga roesten i det inre--han hade
med Karmides foerknippat tanken pa den platonska laerans framtid, i
honom hoppats en eftertraedare pa Akademias laerostol, en ny kaempe,
sedan han sjaelv gatt bort, foer skoenhetens religion och foernuftets
frihet.

Karmides hade i boerjan motsvarat hoppet. Naer hans myndighetsar var
inne, trolovade han Hermione och foeretog daerefter med Krysanteus'
bifall en resa genom Syrien, E