lorad endast foer livet. Hon trodde pa ett framtida tillstand, da
tva sjaelar, som fran boerjan varit ett, naer de vilade i Guds tankes
skoete, anyo skola foerena sig, sedan de renats fran de fel och
villfarelser, som pa jorden stoette dem fran varandra. Denna tro, som
hon naerde med laesningen av Platons skrifter och som kanske varje
maenniska en gang i livet har omfattat, gav henne troest, fast blandad
med vemod, da hon lyssnade till sin naturliga laengtan att foerenas med
en aelskad man och fortplanta den gudomliga gnista, varav hon sjaelv
genom en mans och en kvinnas kaerlek blivit delaktig.

Skoen och aelskvaerd som hon var, och arving till en ovanlig rikedom,
hade Hermione talrika tillbedjare; men de giftermalsanbud, som de
djaervare vagat framstaella, hade hon tillbakavisat. Hon foerlikte sig
med tanken att leva ogift. Lik sagans pil, som laekte de sar, han sjaelv
givit, aer kaerleken ensam i stand att laeka kaerlekens sar. Hermione hade
mycket att aelska. Hon aelskade naturen och filosofien; hon aelskade att
utbreda saellhet till alla i sitt grannskap; hon aelskade framfoerallt
sin fader, vars straevanden och ensamma staellning som kaempe foer en
sjunkande bildning, en undertryckt religion hon foerstod och delade.
Badande i de friska vagorna av denna kaerlek, bibehoell hennes sjael sin
klarhet, kraft och haelsa; hon var i harmoni med sig sjaelv, fast
ackorderna klingade vemod.

---------------------------

Kort foere skymningen hade Klemens av biskop Petros skickats till Simon
pelarhelgonet med ett broed och en flaska vin. Flaskan var den, som
Petros foeregaende afton sa omsorgsfullt inlaest. Den natt, som foeljde
haerpa, sjoeng Simon ej sin aftonpsalm.

Krysanteus atervaende foerst vid midnattstiden. Han hade da sett, huru
krigsgudens tempel togs i besittning av det kristianska praesterskapet.
Petros hade funnit foer gott att uppskjuta detta till en timme, da man
ej hade att vaenta onoedigt uppseende och folkskockning. En avdelning
soldater, foerd av tribunen Pylades, hade foeljt praesterna och uppstaellt
sig framfoer templet. En aembetsman laeste fran trappan den kejserliga
kungoerelse, som skaenkte templet till kristianerna; nagra nattvandrare,
vilkas vaeg tillfaelligtvis foert dem oever torget och som stannat,
foervanade oever upptraedet, fingo foerestaella det atenska folket, till
vilket kungoerelsen var riktad. Laesningen aendade som vanligt med
uppmaning till ropet: leve kejsaren! Soldaterna instaemde