som de buro, krossas under slag av klubbor och staenger; men
eget nog, de hedniska maennen i malningsgalleriet vordo icke foeremal
foer raseriet, man atnoejde sig med att slunga skymford till dem. Deras
lugn kunde vael icke vara maektigt nog att goera intryck pa den
mordlystna skaran; men det fanns till och med hos poebeln en aervd
voerdnad, en skygg aktning foer jaernmaennen i Stoa.

Hoparne delade sig at alla de gator, som ledde fran torget. Den
starkaste drog till Tripodgatan, till Krysanteus' hus.

En man, som laenge vandrat av och an utanfoer Perikles' Odeion,
avlaegsnade sig daerifran vid hopens annalkande. Han hastade till
Pylades och underraettade honom om vad han sett och hoert. Kort daerefter
satt samme man till haest och spraengde bort genom dubbelporten.

Han var minst det tionde budet, som Pylades denna foermiddag saent till
Lysis' villa.

Pylades hade boerjat sin bana som frigiven son till en av Annaeus
Domitius' slavar. Sedan han valt krigarstandet, hade han under Annaeus'
skydd stigit taemligen hastigt till den vaerdighet han nu innehade. Hans
skaplynne, som laempade sig foer tidsfoerhallandena och foerstod begagna
dem, lovade honom en lysande bana. Han hade emellertid foerknippat sitt
oede med Annaeus Domitius', tills det som ett moget aepple skulle falla
fran moderstraedet, som utvecklat det. Mognadstiden var aennu icke
kommen. Pylades hyste djaerva foerhoppningar om Annaeus Domitius' framtid
och naestan omaetliga om sin egen. Foer naervarande var han ett verktyg,
pa vars duglighet och trohet prokonsuln kunde lita.

Den kejserlige kurir, vars ankomst till Aten vi bevittnat, hade ridit
till Annaeus Domitius' palats, men lika hastigt laemnat det, ledsagad av
prokonsulns foertrogne kammarslav till haest. Han hade inkommit genom
Akarnaniska porten och laemnade nagra minuter daerefter Aten genom
dubbelporten.

FJORTONDE KAPITLET.

En orgie.

I noeden proevas vaennen. Karmides hade bestatt det prov, som prokonsuln
underkastat hans vaenskap.

Han, Karmides, hade verkligen satt sig upp pa kappadokiern Akilleus
och mitt i natten ridit ut till Lysis' villa foer att hugsvala den
bekymrade.

Vid framkomsten radde i villan den djupaste tystnad. Soemnens hulda
genius foerde daer sin vallmospira. Gaesterna slumrade, envar inom sin
doerr, i den langa aulans pelargang. Till och med den djupt bekymrade
njoet en efterlaengtad ro. Det hade varit grymt att stoera honom.
Karmides laet visa sig till den