aruk stod
hoevlig, men rak infoer den kristne praesten, vars domsraett var upphaevd,
vars makt var bruten.

Biskopen oenskade ett hemligt samtal. Maeklaren beviljade det. Petros
boerjade tala om Karmides. Baruk visste, att Petros hyste deltagande
foer dennes person och penningaerenden; varfoer, det kaende han icke och
hade aldrig brytt sig med att grubbla daeroever.

- Jag vet, sade Petros, att du star redo att vidtaga straenga atgaerder
foer att indriva dina fordringar av den laettsinnige ynglingen ...

- Alldeles.

- Jag undrar icke haeroever. Det aer din raett, och de fleste skulle i din
staellning goera detsamma. Medgivas maste aeven, att Karmides aer den, som
minst av alla foertjaenar undseende, ifall undseende oever huvud star i
en fordringsaegares ordbok.

- Det star icke i min atminstone, genmaelde Baruk. Ordet barmhaertighet
star daer vael, men jag behandlar aldrig penningsaker som
barmhaertighetsverk och aldrig barmhaertighetsverk som penningsaker.

- Riktigt. Jag inser, att koepmaennen maste skilja emellan sa olika
ting. Ocksa var det icke min mening att taga din barmhaertighet i
ansprak foer Karmides' raekning. Han skulle dessutom vara foer hoegmodig
att emottaga den, fastaen straenghet, tillaempad av dig i detta
oegonblick, maste tillintetgoera hela hans framtid.

- Det aer illa det, men nu aemnar jag verkligen vara straeng, sa straeng
som moejligt.

- Jag ser saken fran samma foerstandiga sida som du, fortfor Petros,
men skillnaden aer, att jag just i denna samma sak ser nagot laengre aen
du.

- Vad menar du?

- Jag menar, att om du fullfoeljer ditt uppsat mot Karmides, sa aterfar
du pa langt naer icke allt vad du lanat honom ...

- Bah, det vet jag, infoell Baruk med en axelryckning; den vissheten
har foerorsakat mig en soemnloes natt, men nu skall jag finna mig i mitt
oede.

- Och du saetter honom ur stand att foer framtiden gottgoera dig.

- Du kommer mig att le. Naer skulle han nagonsin varda i stand daertill?
Du talar om hans framtid som om nagot stort och lysande. Jag vill icke
ge en slant foer den. Ma var och en be den allsmaektige bevara sig foer
en sadan framtid! Man tarvar icke spadomsande foer att se, varthaen den
lutar.

- Men om du misstager dig? Om Karmides en dag aer den rikaste man i
Aten?

- Han skulle da aerva, menar du? Jag har skaffat mig noggrann
underraettelse om hans slaekt och hans utsikter at det hallet. Tyvaerr,
de aero, icke heller de, vaerda sa mycket som en