h edra
myter, bland vilka manga hava raett att kallas profetior, antyda det,
foerebada det. Talas ej i edra mysterier om en gud, Dionysos Zagreus,
den hoegste gudens aelsklingsson, som nedsteg till jorden, kaempade med
de onda makterna, led en smaertsam jordisk doed och genom denna doed,
varifran han uppstod, vart maenniskoslaektets foerlossare? Vem aer denne
Dionysos Zagreus, om icke en droem, som edra faeder droemt om den
kommande Kristus? De skaror, som vallfaerdade till Eleusis, tror du,
att de foerdes endast av traengtan efter hoegre kunskap i gudomliga ting!
Nej, de visste vael, att invigningen icke foervandlade nagon till
djupsinnig filosof. De hastade dit i oevertygelsen att finna raeddning
foer sina sjaelar. Ocksa har i vara dagar, sedan Julianus ater oeppnat
mysteriernas tempel, mangen nyinvigd foervanats att hoera daer i moerker
och loendom foerkunnas samma laeror, som kristendomen predikat i klara
dagen, men enklare och renare, och mangen har ifran Eleusis atervaent
med laengtan att utbyta den droemde Dionysos mot den verklige. Prometeus
sjunger, fastnaglad vid klippan, om de gamla gudarnes fall och en
hoegre vaerldsordning. Edra myter uttala klart och tydligt pa
mangfaldiga staellen sin egen otillraecklighet och, liksom judarnes
heliga boecker, foerebada den kommande Messias. De nyplatonska
filosoferna laera ju aeven fran filosofiens standpunkt Guds
maenniskovardande. Aeven de tala om ordet, genom vilket allt aer skapat;
aeven de tala om tro, hopp och kaerlek som fromhetens grundval. Men naer
de foer oevrigt laera, att Guds tankar aero ting och verkligheter, aer det
ej da en oriktig slutsats, att de uppfatta Guds mandomsanammelse
endast som en filosofisk tanke, icke som en verklighet, lekamliggjord
i en maenniska? Ack, en filosofisk tanke aer icke tillraecklig att
atergiva den foertvivlade sjaelen lugn och salighet.

Taenk dig, Hermione, en moerdare, som med fasa vaknar ur sin vredes rus
och ser det blodiga offret vid sina foetter. Han har utfoert ett odad,
som ej kan gottgoeras. Hans anger, hans foertvivlan, hans huvud, om aen
frivilligt lagt under lagens svaerd, atergiva icke den slagne hans liv.
Taenk dig, vad som aer aen rysligare, en sjaelamoerdare, en foerfoerare, som,
insatt till vardare av ett vaelartat och lovande barn, foerdaervar dess
natur, utvecklar dess onda anlag, nedstoertar det i sinnlighetens dy
och slutligen ser sin skyddsling omkomma daeri. Taenk dig honom vaeckt
till inseende av sin gae