prov pa en sann filosofs
sjaelsstyrka. Det skaemt, varfoer han da var foeremal, rubbade aldrig hans
lugn, aen mindre hans hunger och toerst.

Kimon aelskade icke blott vandrandet i de folkvimlande portikerna och
pelargangarne i staden, utan aeven utflykter i den fria naturen. I dag
hade han, med hamnstaden till utgangspunkt, foeretagit en lustfaerd i
grannskapet av Krysanteus' foertjusande villa, da han oeverraskades av
ett regnvaeder, som gav honom anledning att soeka skydd under dess tak.
Han skulle dock sannolikt foeredragit att uthaerda ovaedret under oeppen
himmel, om han ej vetat, att bade Krysanteus och Hermione voro
franvarande. De hade begivit sig till staden, daer Krysanteus skulle
halla ett offentligt foeredrag oever religionen. Han och hans laerjungar
hade naemligen oeverenskommit att i den gamla laerans utoevning infoera
samma bruk, som gjort och aennu gjorde den kristna laeran sa viktiga
tjaenster: offentliga religionstal.

Kimon fann hos villans husfolk det vaenliga emottagande, varuppa han
raeknat. Filosofmanteln gjorde sin vederboerliga verkan pa den gamle
Medes och de andra tjaenarne. Kimon fragade efter Krysanteus, och man
upplyste honom om vad han redan visste, att Krysanteus var i staden.
Hans oenskan att finna haegn mot ovaedret, och hans antydan, att en
fotvandrande filosof kunde tarva nagot att foerfriska sig med, funno
villiga oeron. Man skyndade att duka ett bord under en av
pelargangarne, och den foertrolighet, varmed gaesten behandlade sin
omgivning, hans spraksamhet och det goda lynne, som han adagalade,
sedan han atskilliga ganger toemt och latit ifylla baegaren, hade samlat
flera av slavarne och slavinnorna omkring honom.

Det var nu taemligen langt lidet emot aftonen. Himmelen var oeverdragen
av moln, som jagades av blasten fran havet, och regnet fortfor att
falla i strida stroemmar.

- Det finnes saledes, fragade gamle Medes vetgirigt, filosofer, som
kalla sig tvivlare?

- Ja visst. De aero de djupsinnigaste av alla filosofer, svarade Kimon,
tuggande pa en bit fagel.

- Da matte min herre Krysanteus tillhoera den skolan, sade gubben,
eftersom de aero de klokaste.

- Nej, upplyste Kimon, din herre aer visserligen mycket vis, mycket
djupsinnig, hunnen mycket langt i vetenskapen, men till var skola hoer
han icke.

- Saa. Men varpa tvivlen I da egentligen?

- Vi tvivla pa allt, min gubbe, till och med daerpa, att vi tvivla.

- Vid Zeus, det var besynnerligt, anmaerkte Medes.