edgiva, att odoedligheten aer ingenting att fika efter. Baettre aer da
att emotse foerintelse.
- Foerintelse? Nej, jag vill hellre vara skuggan av en slav i
underjorden aen foerintas, sade Medes. Hu, det aer ohyggligt att taenka pa
foerintelse ...
- Ja, helst i kvaell, da det aer moerkt och ruskigt, tillade en av
ahoerarne.
- Foer oevrigt, sade Medes, har jag mer aen en gang talat med min herre
om doeden. Han saeger icke, att maenniskan foerintas, och han skildrar
icke underjorden som gruvlig. Fromma och redliga sjaelar, saeger han,
komma till ett staelle, skoenare aen jorden, foer att njuta ett lyckligare
liv aen detta. Du ma ursaekta, min filosof, att jag tror min herre mer
aen dig.
Kimon smalog medlidsamt och skakade pa huvudet.
- Han saeger det foer att troesta dig, min gubbe, och mildra din fruktan
foer doeden. Krysanteus aer en aedel man, och jag kan omoejligt tillskriva
honom annat aen aedla bevekelsegrunder. Helt annat aer foerhallandet med
manga av hans likar och med de statskloke, som ocksa vilja
uppraetthalla tron pa skuggvaerlden, emedan hon aer en maektig tygel pa
den okunniga massan. Men tror du, att Krysanteus sjaelv aer viss om vad
han saeger i detta avseende? Visst icke, min vaen. Doedens port oeppnar
sig inat och vrider sig laett pa sina gangjaern foer de intraedande; men
utat oeppnar han sig icke, och nagon skugga har aennu aldrig aterkommit
fran Hades till jorden. Av en sadan har Krysanteus saledes icke haemtat
den foermodan, varmed han velat lugna dig. Av filosofien har han vael
det icke heller, ty, som du hoer, det gives manga filosofer, som
druckit bottenvattnet ur vishetens brunn, men hysa tvivel pa
odoedligheten. Daeremot gives det gamla sagor, hopspunna i forntiden,
som foertaelja oss om ett Hades och om sjaelarnes tillstand daer, om
Kerberos och Karon, om Lete, varur man dricker gloemska, om de tre
domarne, som med straenghet nagelfara de avlidnes levnad pa jorden, och
annat mer, som maste foerekomma varje foerstandig maenniska loejligt.
Platon talar vael aeven atskilligt om de doedes boningar, av vilka en
skall vara mycket haerlig; men hon laer icke upplatas at sadana som dig,
Medes, utan endast at oss filosofer, som gjort oss henne vaerdiga genom
en levnad, aegnad at letandet i tingens hemligheter. Men allt det daer
aer endast gissningar, osannolika foermodanden. Nagon visshet gives
icke.
- Ingen visshet, saeger du?
Alls ingen, hederlige Medes.
-Ingenstaedes nagon visshet?
|