- Min vaen, det later besynnerligt foer dina ofilosofiska oeron, sade
Kimon, blickande efter Okos, som droejde med baegaren, men i sjaelva
verket aer det mycket naturligt, och den enda standpunkt, som aer vaerdig
den sanne vise. Jag vill foersoeka att goera det daer begripligt foer dig,
ehuru jag foer detta aendamal maste uppoffra grundligheten foer
tydligheten. Begriper du till exempel, att du icke skulle se, om du
icke hade oegon?

- Ja, svarade Medes, det begriper jag nog, jag som aer litet skumoegd pa
alderdomen.

- Och att du icke skulle kunna hoera, om du icke hade oeron?

- Ja, det foerstar jag aeven.

- Och att du icke kunde lukta, smaka och genom beroering kaenna, ifall
du icke hade naesa, gom och kaensliga lemmar?

- Aeven det begriper jag. Jag kaenner nog, att jag har lemmar, jag som
har gikt i vaenstra benet.

- Navael, da boer du aeven inse, att det aer de fem sinnena--synen,
hoerseln, smaken, lukten och kaenseln--som uteslutande giva oss kunskap
om att det finnes en vaerld omkring oss.

- Hm, ja.

- Men om sinnena ofta gaecka oss, boera vi icke da tvivla pa deras
vittnesboerd?

- Vad menar du?

- Haender det icke ofta, att man ser oraett?

- Jo. Naer man aer skumoegd, som jag, sa ...

- Vore du klaroegd som oernen, skulle det likvael haenda dig, min gubbe.
Oegonen ljuga oupphoerligt. De komma oss att tro, att det gives en rymd.
De inbilla oss, att det gives vila och roerelse och olika hastigheter.
Aeven det aer loegn. Ty om vi radfraga foernuftets slutledningar, sa komma
vi till den oevertygelse, att sjaelve Akilleus, sa snabbfotad han var,
aldrig skulle upphunnit en langsamt krypande skoeldpadda, sedan hon en
gang fatt ett litet foersprang.

- Hm, det var hoegst underligt, anmaerkte Medes. Skaemtar du icke nu med
var okunnighet, min filosof?

- Nej, vid Zeus och Pallas Atena! Jag skaemtar icke, foersaekrade Kimon,
i det han boerjade angripa en pastej. Foernuftet motsaeger vad sinnena
vittna. Pastode jag nu foer min del, att sinnena aero loegnaktiga, sa kan
en annan med samma raett pasta, att det tvaertom aer foernuftets
slutledningar, som aero falska ...

- Ja, vet du, det vill jag hellre tro, foerklarade Medes. Ty om jag och
min son Okos sprunge kapp, sa aer jag fullt oevertygad, att Okos skulle
springa foerbi mig. Och att jag ibland vilar och ibland roer mig, det aer
saekert, min filosof.

- Avbryt mig icke, sade Kimon. Jag vill goera den haer saken tydligare
foer dig. Du maste do