ck medge, att man ofta ser galet, hoer galet o. s.
v.?

- Ja, det vill jag medgiva.

- Sinnena giva saledes atminstone osaekra vittnesboerd, om ock de
stundom vittna sant?

- Javael.

- Da du nu medgiver, att sinnena aero opalitliga, och du likaledes a
andra sidan pastar, att foernuftets slutledningar aero aen opalitligare,
sa vill jag da fraga dig, vad det aer, som aer palitligt?

- Hm, det vet jag icke.

- Navael, du maste da aeven medgiva, att vi maste tvivla pa allt,
eftersom de opalitliga sinnena och det opalitliga foernuftet aero vara
enda kunskapskaellor.

- Men icke kan jag tvivla, att jag har gikt i vaenstra benet? invaende
Medes. Det kaenner jag, vid Zeus, emot alla vaederskiften. Fraga Okos,
om icke min gikt i dag foerutsade, att det skulle regna.

- Vad aer gikten, min vaen? fragade Kimon.

- Vad gikten aer? Det aer nagonting, som sticker i mitt vaenstra ben, sa
att jag ibland aer faerdig att jaemra mig som ett barn.

- Vad aer det da som sticker?

- Vad det aer som sticker, det vet jag icke.

- Navael, boer man icke tvivla pa vad man icke vet, da man, enligt vad
jag nyss bevisade, maste tvivla pa vad man tror sig veta?

- Hm, min filosof ... men gikten aer kvar alla fall, om jag tvivlar
eller ej.

- Du sade, att din gikt haller sig i vaenstra benet. Icke sa?

- Jo visst. Kan du mahaenda giva mig ett laekemedel emot den?

- Det baesta av alla laekemedel, min vaen, ty jag vill laera dig att
tvivla pa giktens tillvaro. Varav vet du, att du har ben, min vaen?

- Ha, ha, ha! Foerlat, min filosof! Men nu maste jag skratta at dig.
Huru skulle jag kunna ga, om icke jag hade ben!

- Jag antydde nyss, att all roerelse aer skenbar. Dina bens tillvaro
bevisas saledes ingalunda daerav, att du inbillar dig ga. Men, invaender
du, jag ser ju mina ben, och jag kaenner mina ben. Haertill svarar jag
med en foernyad paminnelse daerom, att synen och kaenseln, liksom de
oevriga sinnena, giva opalitliga vittnesboerd. Foer oevrigt ser du icke,
att benen aero dina; du ser endast ett par ben, som tyckas vara
oeverallt, daer du sjaelv inbillar dig vara; du kaenner icke, att benen
aero dina, utan kaenseln later dig blott roena, att det finnes ett par
ben, de ma nu vara dina eller icke dina. Saledes skall du foerst
bevisa, att det verkligheten gives ett visst par ben, som du kallar
dina, och foer det andra, att dessa ben verkligen aero dina. Foer den
foerra fragan aeger du inga andra vittnesboerd aen de opalitlig