ag raeknar mig till hans anhaengare, ehuru jag har
mycket att anmaerka emot honom. Han uppfoer sig som envaldsherre oever
det fria folket i Aten. Han tynger oss med palagor, oerhoerda intill
denna tid. Vi medborgare skola underhalla alla sjuka och fattiga i
staden. Vi skola underhalla skolor ej blott foer vara egna barn, utan
ock foer vara slavars. Har man nagonsin hoert slikt? Det aer en
himmelsskriande oraettvisa, Teodoros, och jag undrar, att vi icke,
hellre aen att tala sadant, flytta ut i nagon oedemark.

- Och i trots av dessa klagomal oever Krysanteus gav du honom i dag din
roest, saeger du.

- Ja, han fick naestan alla de naervarandes roester; men icke vill jag
saega, att valet foerdenskull aer lagligt.

- Vad menar du?

- Da vi skulle skrida till hemlig omroestning, uppsteg Karmides ...

- Karmides, var han naervarande? infoell Teodoros foerundrad.

- Ja, foer foersta gangen, och foermodligen endast foer att roa sig och
tillstaella oreda. Nog av, han steg upp, talade till folket och
foereslog oeppen omroestning i staellet foer hemlig.

- Navael?

- Krysanteus' lilla anhang ropade ja. De andre tego. Man tog
naturligtvis tystnaden foer samtycke. Den oeppna omroestningen boerjade.
Du kall nu laett foerestaella dig utgangen.

- Nej. Varfoer skulle icke den oeppna omroestningen hava samma pafoeljd
som en hemlig?

Borgaren log medlidsamt at denna enfaldiga fraga.

- Du begriper vael, sade han, att ingen just vill oeppet bryta med
Krysanteus, som aer rik och maektig och har kejsaren bakom sig. Med
hemlig omroestning skulle Krysanteus ej haft hundra bland tusen foer
sig; nu hade han icke tio bland tusen mot sig. Sadan aer vaerlden, min
vaen.

- Vael, prisen er lyckliga, att vad som skett har skett! Krysanteus aer
eder aedlaste och baeste medborgare. Den bildstod, som man foer ett ar
sedan reste at honom, baer inskriften "At Atens foerste medborgare". Om
han redan da foertjaente detta namn, sa foertjaenar han det nu tusenfalt.

- Bah! Smicker! sade mannen med en axelryckning, varefter han haelsade
Teodoros och fortsatte sin vaeg.

* * * * *

Vid pass en timme sedan Teodoros laemnat lantgarden, anlaende Krysanteus
dit fran staden. Hermione hoerde med glaedje, att valet pa lysande saett
utfallit till hans foerman. Teodoros' farhagor hade saledes icke sannat
sig! Atenarne hade icke visat sig otacksamma. Men pa Krysanteus' panna
lag dock en skymt av dysterhet och smaerta. Han