foeljde de
oevervaeldigande kaenslor, som uppsprungit ur hans baettre natur. Det var
i sjaelva verket medvetandet av underlaegsenhet och ovaerdighet, som hade
avlaegsnat honom fran Hermione, sedan han foersta gangen dukat under foer
njutningslystnaden och sitt blods foerfoerelser. Han hade daerefter doevat
sin ungdomskaerlek i vilda orgier, men aldrig besegrat den. Kaerleken
upptraedde med ny styrka, sedan Petros med en vink, att Hermione aennu
icke foergaetit honom, undanroejt foersoeken av hans hoegmod att infoer sig
sjaelv foerneka tillvaron av en obesvarad och hopploes boejelse. Och nu
hade kaerleken uppflammat i full laga i Hermiones grannskap, vid asynen
av hennes skoena, milda och lugna anletsdrag.

Karmides kaende en len hand, som fattade hans och foerde den ifran hans
panna.

Han sag upp. Hermione stod framfoer honom, och hennes oegon skimrade av
en fuktig glans.

Karmides blickade djupt in i dessa oegon. Han ville oevertyga sig, att
vad han sag icke var synvilla. Da hon sakta drog sin hand tillbaka,
skyndade han att fasthalla den.

- Karmides, sade hon, prisade vare gudarne! Jag har aterfunnit dig.

- Hermione!

Karmides' oegon skymdes av en tar, men det ljuva leende, som lag oever
flickans anlete, aterstralades av hans eget. Det radde en tystnad, som
ingen ville stoera. De betraktade varandra och kaende i detta oegonblick
endast den langa, smaertsamma skilsmaessan, den saella, ovaentade
aterfoereningen.

- Min aelskade broder, sade Hermione slutligen, du skall nu gloemma dina
sorger och vara lycklig.

- Ack, mina sorger! Saeg: mina foervillelser, Hermione!

- Och du skall med glad tillit bedja gudarne om den maka, som ditt
hjaerta oenskar, som avsaeger sig allt foer att foelja dig i lycka och
olycka, till hoeghet eller ringhet. Jag vill aeven bedja gudarne om
denna gava, den baesta av alla, at min aterfunne Karmides.

- O, goer det, Hermione. Dig skola gudarne hoera.

- Jag vill omtala foer min fader detta moete ...

- Ack, din fader hatar mig, och han har skael daertill ...

- Nej, jag skall visa, att han icke hatar dig. Jag vill omtala foer
honom vart moete, och det skall icke droeja laenge, innan han uppsoeker
dig och aterfoer dig till det bo, fran vilket du floeg bort.

- Naer far jag aterse dig?

- Snart och haedanefter ofta, Karmides.

- Kanske i morgon?

- Jag vet det icke. Jag vill tala med min fader. Vi skola naesta gang
moetas oeppet foer hans ansikte ...

- Det torde droeja