derstygglighet, parande sig hos den stora hopen
med kaerlek till smuts och lumpor. Laeran om naturens foerfall var henne
en loegn, da hon sag naturens skoenhet; foerestaellningen om ett i grunden
foerdaervat maenniskovaesen foerekom henne lika ovaerdig som farlig, och
Hermione betraktade som en frukt av denna laera de gruvliga missljud,
den brist pa sjaelvbehaerskning, det at ytterligheter hemfallna, at
fanatism och alla slags lidelser oeverlaemnade liv, varpa den kristna
kyrkan framvisade sa talrika prov--skaerande motsatser till de lugna,
harmoniska bilder av foeraedlad maensklighet, som den hellenska
filosofien hade danat, och foer vilka Julianus var ett sa haerligt
moenster.

Men den Kristus, om vilken Teodoros predikade foer Hermione, var ju en
helt annan aen den ande, som uttalade sig i kristianernas liv,
askadningssaett och inboerdes strider. Han var ju det skoenaste och
fullkomligaste vaesen i maenniskoskepnad. Hans laera var ju den enklaste
och likvael den mest upphoejda, som en maenniskas laeppar uttalat. Hans
gudamaensklighet foerekom ju aeven Hermione som en foernuftsnoedvaendighet,
och det budskap han foerkunnat, det kall han med sin doed fullbordat,
som det hoegsta bevis pa gudomlig vishet och kaerlek.

Vad skulle hon da tro, vad skulle hon da goera? Umgaenget med Teodoros
hade satt tvekan i hennes sjael. Hon kaende det djupt i detta oegonblick,
sedan boenens haenfoerelse foersvunnit. Hon lutade pannan i sin hand och
taenkte pa sin fader, pa hans graspraengda lockar, pa den strid, daer han
kaempade i foersta ledet. Skulle Krysanteus' dotter kunna svika honom?
Denna fraga foerskraeckte henne. Skulle hon da undfly umgaenget med
Teodoros? Nej, detta innebure ett erkaennande, att hon vore den
svagare, det vore ju ett brott mot sanningen, som bjuder att lyssna
till varje skael och behjaerta dem, som icke kunna vederlaeggas. Men hon
besloet att naesta gang vara baettre rustad till foersvar. Dess klarare
skulle da sanningen framtraeda ur de motsatta meningarnas strid.
Hermione skulle ahoera sin faders foerelaesningar och vaepna sig med alla
de skael, som den snillrike kejsaren nedlagt i sin nyligen fullbordade
skrift emot den kristna laeran. Dessa skael ville hon da infoerliva i sin
egen tankebyggnad. De skulle atergiva denna byggnad jaemvikt och saetta
Hermione i stand att utan fruktan lyssna till den kristne ynglingen,
foer vilken hon kaende en varm, systerlig tillgivenhet.

Dessa tankar eftertraeddes av andr