kilda samtal med Hermione,
bemoedade han sig, tvaertemot kristianernas foerestaellningssaett, att
visa, det den gamla och den nya laeran icke stode som fiender emot
varandra, icke som ett djaevulens och moerkrets rike emot Guds och
ljusets, utan som en senare utveckling till en foeregaende, som
mannaaldern till ynglingaaldern, som en profetia till sin uppfyllelse.
Han gav den gamla bildningen all hennes aera och medgav sa mycket
hellre foernuftets raett, som, enligt hans asikt, Guds enhet och
foersoningens noedvaendighet kommit till uppenbarelse aeven i detta. Men
bredvid foernuftets filosofi talade han aeven om den religioesa kaenslans,
och gav henne foeretraedesraetten och emellan olika meningar den
avgoerande roesten, emedan hon stoeder sig pa den ofoervillade driften,
som traeffar sanningen hastigare och saekrare aen all slutledningskonst.

Han bad de unga filosoferna laesa kristendomens heliga urkunder, och de
skulle finna, att medan dessa skrifter med klarhet uttala de
grundsanningar, pa vilka allena maenskligheten kan bygga ett tempel,
vaerdigt Herren, sa laemna de dock i alla andra avseenden det friaste
svaengrum foer tankens verksamhet och sporra honom till letande i de
gudomliga tingen, i staellet foer att binda och fjaettra honom.

Detsamma foerestaellde han i afton Hermione, och han framtog under sin
mantel en bokrulle och lade den i hennes hand. Det var Johannes'
evangelium. Han avtvang Hermione med entraegna boener det loefte att icke
foerdomsfullt laegga denna bok asido, utan laesa och proeva henne. De
skulle daerefter vidare samtala om innehallet.

Da Hermione invaende, att man av frukten maste doema traedet, samt att
den senaste tidens roen pa ett foerskraeckligt saett visat, att
kristendomens malsmaen straevade att utbreda den mest oerhoerda andliga
och vaerldsliga traeldom, och att de kristnes inboerdes foerhallande,
langt ifran att framstaella en tavla av kaerlek och foerdragsamhet, varit
ett, som oeverginge vilddjurens i hat, grymhet och blodtoerst; da
svarade Teodoros, att dessa sorgliga foereteelser haerfloete ur en helt
annan kaella aen kristendomen, att hierarki, kyrkomoeten och
dogmofelbarhet hade med kristendomen ingenting gemensamt, utan tvaertom
vore hans stoersta och farligaste fiender. Foervillelsen hade uppkommit,
emedan man ville tillaempa filosofiens straenga begreppsbestaemningar pa
tron. Men ur de blodiga och foerskraeckliga striderna, som alstrats
haerigenom, skulle en gang insikte