igenkaende Annaeus Domitius' maka, den skoena Eusebia, och det
mod, varmed hans aerende vaepnat honom, eftertraeddes av foervirring. Han
stod blyg och foersagd infoer denna skoena kvinna, som med stoersta undran
i sin ton fragade honom:

- Aer det du, unge foerelaesare? Vad foer dig hit vid denna sena timme?

TREDJE KAPITLET.

Teodoros.

Krysanteus aegde i grannskapet av hamnstaden Piraeus en lantgard, daer
Hermione ofta tillbragte sommarens vackra dagar.

Huvudbyggnaden lag pa en kulle; utsikten oeppnade sig at ena sidan oever
havet och den livliga hamnen, at den andra oever en boerdig, av
vingardar och olivdungar omgiven daeld. Kullens sydliga sluttning
nedsteg i avsatser, prydda av traedgardskonsten och skuggade av aldriga
traed.

I en loevsal pa en av dessa avsatser satt en afton Hermione. Hennes
vaenner Ismene och Berenike hade nyss laemnat henne. Hon hade daerefter
gatt hit, daer hon gaerna njoet ensamhetens stunder, emedan denna plats
varit aelskad av Elpenike, hennes moder, och paminde Hermione om
barndomslekarne med fosterbrodern, om de ljuvaste dagarne av hennes
foersta och enda kaerlek. Hon hade medtagit ett verk av Platon--hans
Faedon--men minnenas makt och aftonens fridfulla skoenhet faengslade
flickans tankar och sinnen, sa att hon gloemde att oeppna boken.

Havet glaenste i den sjunkande solens prakt. Tva fartyg sagos laemna
hamnen och med utbredda segel styra mot synranden. Det var de bada
Jerusalemsfararne, som Baruk utrustat. Larmet av den livliga
verksamheten i Piraeus blandade sig, mildrat genom avstandet, med
fagelsangen i traedens kronor och tonerna av en floejt, som uppstego
fran dalen pa andra sidan kullen.

Da solens skiva naermade sig synranden, stoerdes Hermiones ensamhet
genom ankomsten av en man, som var klaedd i kapa, sadan som de kristna
praesterna brukade. Den foertrolighet, var med han naermade sig
Krysanteus' dotter och satte sig helt naera henne, visade, att han icke
var en fraemling pa staellet.

- Teodoros, sade hon. Vaelkommen.

- Jag anade, att jag skulle finna dig haer, sade den unge praesten, och
styrde foerdenskull hit, innan jag ville soeka dig daeruppe i byggnaden.
Den vackra aftonen och hagen att tvista med dig hava lockat mig ut
fran staden. Jag kan haelsa dig fran din fader. Jag sag honom pa Pnyx,
daer folket aer samlat foer att verkstaella det nya valet till arkont. Det
star i denna stund en het drabbning daeruppe, och mahaenda avgoeres just
i detta o