sade Petros. Ma vi unna honom
denna korta froejd!

- Han infann sig, den foerhatlige, och han foeljdes i dag av sin dotter.
Men vad hon dock ser god, mild och allvarlig ut, min fader!

- Du betraktade henne saledes noga?

- Nej, svarade Klemens rodnande. Du har alagt mig att vaenda blicken
bort fran unga kvinnor, och jag gjorde det aeven nu ...

- Navael?

- Men hon kom sjaelv till mig och talade till mig ...

En skymt av oro for oever Petros' ansikte vid dessa ord. Han lade bort
rullen och reste sig upp.

- Du stod saledes i hennes grannskap? infoell han.

- Nej, det staelle, jag hade under arbetet, var taemligen langt fran
gatan, men hon gick emellan vara broeder fram till mig, och hon lade
sin hand pa min axel, naer jag vaende mig bort.

- Ah, du har da ater brutit mot mina befallningar! Har jag icke sagt
dig, Klemens, att du skall hava ditt ansikte hoeljt av kapan, naer du aer
ute?

- Fader, jag var ju sysselsatt med arbetet!

- Det aer sant. Jag gloemde det.

- Solen stod hoegt pa himmelen, ty det var vid middagstiden, och vi
foersmaektade alla under traelandet i den svara hettan. Jag bar endast
min korta arbetskiton, naer detta haende, och likvael badade jag i svett,
ty jag hade anstraengt mig mycket foer att foerega broederna med lydnad
foer arbetsfoerestandaren ...

- Det var raett, min Klemens. Men vad ville dig Hermione? Vad sade hon
dig?

- Hon fragade mig, vad jag heter--huru gammal jag aer ...

- Ah!

- Var jag aer foedd och vilka mina foeraeldrar aero ...

- Och du? Vad svarade du?

- Jag svarade, att jag heter Klemens, att biskop Petros aer min fader,
och naer hon kallade mig gosse, upplyste jag henne, att jag aer praest.

- Vidare!

- Hon log at denna raettelse, men jag sade henne allvarligt, att hon
borde omvaenda sig och taenka pa sin sjaels vaelfaerd. Daerefter vaende jag
mig bort och gick ifran henne.

- Var detta allt?

- Ja.

- Lovad vare Gud! taenkte Petros. Detta boer laera mig att haedanefter
vara omtaenksammare. Jag skall icke vidare tillata, att Klemens
deltager i arbetet.--Min son, sade han hoegt, du stannar hos Eufemios
i natt. Men uppehall dig icke allt foer laenge med avskrivningen, ty du
skall sova och haemta krafter ...

Klemens oenskade biskopen en god natt och avlaegsnade sig.

Medan han vandrade nedfoer Skambonide, gick han foerbi en kvinna, som,
da hon sag honom, vaende om och tilltalade honom med tveksam roest:

- Jag ser av din kapa, att du aer k