ett flyktigt
tycke, sa skulle hon oevervinna den, om icke foerr, naer hennes luftslott
ramlat, naer hon funnit, att Karmides' kaerleksfoerklaringar vore idel
munvaeder, och att han genast efter sitt frieri till henne riktade sina
planer pa Hermione. Hennes oegon skulle atminstone oeppnas, naer
underraettelsen nadde hennes oera, att samme Karmides, som hon aelskade,
var trolovad med Hermione.

Pa grund av dessa skael droejde det icke laenge, innan Baruk fattat sitt
beslut. Han lovade Petros att atminstone under ett halvt ars foerlopp
icke oroa Karmides. Ja, han antydde, att han icke vore obenaegen att
foerstraecka Karmides ett och annat lan, sa snart det boerjat visa sig
saekra tecken till en sadan sakernas gang som Petros foerespeglat.--

Aftonen av samma dag, pa vilken biskopen besoekt maeklaren, satt han
ater efter aendat dagsverke i sin koja pa Skambonide, en kammare, vars
bohag var av torftigt slag och upplystes av en vanlig krukmakarlampa.
Det enda i hans omgivning, som paminde om det foerra biskopliga
palatset, voro boeckerna och Kristusbilden, men aeven denne var nu
avhaend sina aedelstenar. Biskopen delade sin anspraksloesa bostad med
sin fosterson, den unge Klemens. De hade nyss foertaert sin tarvliga
aftonmaltid, som tillretts dem av deras vaerdinna, en from aenka av den
homoiusianska bekaennelsen. Petros, vilande pa en soffa invid lampan,
oeppnade sin Tertullianus. Klemens, faerdig att ga ut, iklaedde sig sin
kapa.

- Haelsa min son Eufemios, sade Petros, och laten icke foerleda er att
syssla foer laenge i natt med avskriften av den helige Johannes'
uppenbarelse. Du har arbetat i dag pa det hedniska templet och maste
vara troett, min Klemens.

- Jag aer icke mycket troett, men jag aer uppfylld av bitterhet, min
fader. Det aer foerskraeckligt, att vi kristianer skola uppfoera tempel at
hedniska avgudar. Vi bygga ju hus at de onda makterna, at djaevlarne!

- Kejsaren vill det, Klemens. Vi maste.

- Nej, man maste mer lyda Gud aen maenniskor. Vi borde neka att goera det
och hellre lata kejsaren doeda oss.

- Min son, vi underkasta oss, emedan vara foermaen vilja det, och vi
kunna goera det, emedan vi aero oevertygade om seger. De byggnader vi
uppfoera varda icke tempel at avgudarne, utan kyrkor.

- Ah, daeri har du raett, sade Klemens med ljusnande anletsdrag. Om vi
endast fasthalla det hoppet, kunna vi arbeta under vaelsignelser i
staellet foer foerbannelser. Det aer sant; denna byggnad skall en gang,