gamla laerans bekaennare.
I Aten bar detta pabud straenga foeljder, ty icke allenast Petros, utan
aeven hans foeretraedare pa biskopsstolen hade varit ivriga nedbrytare av
de gamla gudars altaren, daerutinnan understoedda av den kejserliga
makten, som dels stadfaest sadant vald, dels latit det vara ostraffat.
I och med Konstantius' doed hade aeven de rika baeckar sinat, som fran
statens skattkammare stroemmat i de raettrogna biskoparnes kassakistor.
I Aten voro kristianerna visserligen talrika, men den stora maengden av
dem tillhoerde haer den fattigaste befolkningen, och de voro foer oevrigt
soendrade i tva laeger, av vilka det under Konstantius foertryckta var
det stoerre. Det senare partiet hade genom sin biskop--ty aeven det
aegde nu raett att hava en biskop--hos Krysanteus och prokonsuln av
Akaja klagat oever att det maste plikta foer valdsamheter, till vilka
det var oskyldigt. Atanasianerna hade icke nedrivit nagra tempel;
varfoer skulle de da drabbas av foeljderna utav gaerningar, som icke de,
utan deras motstandare homoiusianerna hade foeroevat?
Man hade funnit deras klagomal raettsgilla och befriat dem fran
deltagande i tempelbyggandet. Hela boerdan hade salunda fallit pa
homoiusianerna, som dessutom glesnat genom talrika avfall.
Den straenghet, varmed Krysanteus oevervakade och paskyndade arbetet,
gjorde boerdan dubbelt tryckande.
Under denna tid av lidanden och svarigheter foer den homoiusianska
menigheten hade Petros visat sig vaerdig den plats, till vilken
foersamlingen upphoejt honom. Han hade utan att knota utrymt det foerra
biskopliga palatset, som var en byggnad tillhoerig staden Aten, och
inflyttat med Klemens i ett litet hus pa Skambonide. Han deltog
outtroettligt i arbetena, ordnade dagsverksskyldigheten mellan sin
foersamlings medlemmar och var staedse faerdig att med sin egen person
traeda i staellet foer dem, som av sjukdom eller andra omstaendigheter
hindrades fullgoera sitt aliggande. Man sag honom nu dagligen i hopen
av arbetande maen, kvinnor och barn slaepa sten till Afrodites tempel.
Hans underordnade praesterskap livades av hans foeredoeme och foeljde det.
Morgonen efter sitt samtal med Karmides besoekte Petros Baruk.
Den gamle israeliten hade under de senaste dagarne gjort storartade
foerberedelser foer en resa till Jerusalem. Alltifran kejsar Fladrianus'
tid hade judarne varit foerbjudna att vistas i denna sin forna
huvudstad. Sjaelva dess voerdnadsvaerda namn var utplanat
|