foera honom och en
maengd av hans trosfraender, rabbi Jonas inraeknad, till det heliga
landet. Da han samtalade med rabbi Jonas, uppbyggde honom denne icke
laengre med Platon och Filon; deras ord och tankar vaelvde sig kring
templet, resan och den ljusa utsikten foer Israels framtid.

Under manga ar hade Baruk anvaent en del av sin lediga tid till den
fromma sysselsaettningen att avskriva lagens heliga boecker. Vilken
omsorg han hade nedlagt pa varje bokstav! Huru sirliga de maste vara
och huru fullkomligt liknande bokstaeverna i den aeldre handskrift, som
lag framfoer honom! Det kunde ju finnas--och enligt vad rabbi Jonas
foersaekrade fanns det verkligen--en hemlig mening i den godtyckliga
avvikelse fran den vanliga formen eller i den ovanliga storlek, som
vissa av dessa otaliga bokstaever aegde. Foerdenskull var det av vikt,
att varje avskrift fullkomligt liknade sin urskrift. Det var saledes
ett moedosamt arbete, men dess mer foertjaenstfullt, naer det aentligen var
fullbordat. Och fullbordat var det nu till icke ringa glaedje foer den
fromme koepmannen. De voro faerdiga, samtliga rullarne, och lindade
kring gyllne stavar, vilkas aendar pryddes med juvelknappar av
ofantligt vaerde. Han hade ursprungligen bestaemt dem foer synagogan i
Aten; men nu hade en aeregirigare tanke uppstigit i hans sjael. Han
ville skaenka dem till det nya templet, och han fruktade blott, att
deras avskrivares ringa anseende bland de skriftlaerde skulle goera
honom ovaerdig en sadan aera.

Det var emellertid ingalunda Baruks avsikt att en laengre tid stanna i
Jerusalem, aen mindre att bosaetta sig daer. Han ville endast aterse
Davids stad, goera sin boen pa Moria, bevittna verksamheten vid
tempelbyggandet och frambaera sin sten till detta och daerefter
atervaenda med en handfull mull av dess heliga jord, varpa hans huvud
skulle vila, naer han gatt till sina faeder. Hans maka, den alderstigna
Ester, var foer sjuklig att aeventyra en resa oever havet; hon och Rakel
skulle daerfoer stanna hemma och avbida hans aterkomst, da han foer dem
ville foertaelja allt vad han sett och roent, sa noggrant, som om de
skadat det med egna oegon.

Baruk hade alagt Ester att under hans franvaro noga vaka oever Rakels
uppfoerande, vilket vore sa mycket mer av noeden, som aeven rabbi Jonas,
hennes trolovade, skulle foelja taget.

Mitt under dessa foerberedelser hade Baruk blivit oeverraskad av
Karmides' frieri till hans dotter. Den gamle mannen, som kaende sin