hoernpelaren! Ingen raedsla i hans asyn! Han skall
bevittna var seger.

Vid en av hoernpelarne till tvaerskeppet stod en man, vars oegon oavvaent
varit faesta pa de bundne. De hade i honom igenkaent den fraemmande
predikant, som upptraett i kalkstensbrottet--Atanasios. Naer Petros
talade, var det icke till honom de lyssnade. Fran Atanasios' laeppar
stroemmade ord, ohoerbara foer alla andra, men ej foer dem. De lyssnade
till honom.

Och naer Petros uppmanade dem att med hoeg roest foerklara sin oevergang
till homoiusion, svarade de med hoeg roest ett samfaellt nej.

Detta nej eftertraeddes av ett dovt sorl fran menigheten, ett sorl av
haepnad oever deras hardnackenhet.

Efter nagon tystnad sade Petros med sorgsen och allvarlig staemma:

- Herren skall icke tillata, att hans laera smaedas. Han haller
stjaernorna i sin hand, himmelen och jorden aero honom underdaniga,
naturens makter aero hans traelar, han rader oever doeden som oever livet.
Med under har han uppenbarat sig foer vara faeder, och den kraft, som
atertaende livet hos aenkans son i Nain, som uppvaeckte Lasarus och
gjorde tecken genom apostlarnes haender, stroemmar ovansklig med den
Helige Ande genom hans kyrka.--Kristtrogne, bestormen Gud med boener
om ett under, att de foervillades sjaelar ma aterfoeras fran
foertappelsens vaeg! Bedjen, att jag, hans ringe tjaenare, ma varda
verktyget, som uppenbarar hans haerlighet! Bedjen, sasom Elias, da han
raeckte sig trenne ganger oever den doede pilten och ropade: Herre, lat
hans sjael aterkomma i hans kropp! Bedjen, som han, och vi skola, sa
visst som Elias, varda boenhoerda!

Petros lutade sig ned och foersamlingen med honom. Det var doedstyst i
kyrkan. Aeven de livdoemde bado--bado, att den doede matte resa sig upp
foer att adagalaegga deras oskuld och deras foerfoeljda laeras sanning.

Naer aentligen Petros steg upp, var detta tecknet till hela foersamlingen
att upplyfta sina huvuden. Man avvaktade med tillbakahallen andedraekt
vad komma skulle.

Praesterna, iklaedda sina hoegtidsskrudar, samlade sig kring Petros och
tagade mot altaret. De ordnade sig kring katafalken. Den aeldste
presbytern frambar ett kors och staellde det vid likets foetter.
Biskopen hade tagit plats vid dess huvud.

Fran laektaren oever huvudingangen uppstaemdes av osynliga sangare en
hoegtidlig, sakta tonande hymn.

Petros korsade armarne oever sitt broest och syntes bedja. Daerefter lade
han sin ena hand pa den doedes panna, den