detta foerslag sitt bifall och atervaende
till Delfi, ledsagad av donatisternas ombud, en trasig, langskaeggig,
vilt blickande gubbe.

Av Delfis innevanare emottogs underraettelsen om den lyckade
underhandlingen med glaedje, ty donatisterna hade varit dem ett svart
plagoris. Dessas ombud atervaende snart till sina berg foer att styrka
sanningen av Krysanteus' utsaga. Krysanteus oeverenskom med Delfis
myndigheter om tillfoersel av noedvaendighetsvaror till donatisterna, och
tre av deras aeldste atfoeljde honom pa resan till Aten foer att sjaelva
laegga hand vid foerberedelserna till den nya bosaettningen.

I Aten mottogos Krysanteus och hans dotter med jubel och festligheter.
Annaeus Domitius, som, efter att hava roent flera prov pa kejsarens
ynnest (ehuru konsulatet visserligen uteblev), ilat tillbaka till
Aten, hade pa en allmaen folkfoersamling foereslagit och utan motstand
genomdrivit, att en bildstod skulle uppresas at kejsarens vaen och
laerare, Atens foerste medborgare.

Krysanteus sammankallade foersamlingen och meddelade henne kejsarens
reformatoriska avsikter. De haenfoerda medborgarne lovade att av alla
krafter samverka till uppnaende av det stora gemensamma malet. Den
gamla laerans praesterskap rensades, och de utmaerktaste medborgare
taevlade att intaga de haerigenom uppkomna lediga aembetena;
offertjaensterna inraettades med foernyad prakt, skolor byggdes foer alla
klassers barn, barmhaertighetsstiftelser bildades, det stora flertalet
bemoedade sig att aterga till en enklare och straengare levnadsordning,
sjaelva ungdomen syntes livad av en sedligare ande, oevergav med nagra
fa undantag sina yppiga och bullrande noejen och skyndade till
gymnasiernas haerdande lekar och filosofernas laerosalar. Allt syntes
bada, att en ny och baettre tid var kommen.

FOeRSTA KAPITLET.

Ett ar daerefter.

- Alexander, sade Karmides till sin unge kammarslav, jag reser bort
och torde icke aterkomma sa snart. Naer, vet jag icke sjaelv. Om daerfoer
juden Baruk infinner sig i morgon foer att foera dig bort, sa bryt detta
brev och visa honom det.

Alexander sag foerundrad ut, ty hans herre hade under dagens lopp icke
naemnt ett ord om nagon resa, ej heller voro foerberedelser foer en sadan
traeffade. Men aen mer aen han undrade foerskraecktes han av den ofoermodade
utsikten, att Baruk skulle komma och foera honom bort. Vad betydde
detta? Hade hans herre, som hitintills visat sig sa god mot Alexander
och noejd med